Att tvingas flytta sitt barn

Jag har en jätte gullig Ayi. Jag uppfattar henne som öppen, behaglig och snäll. Jag önskar  bara att jag kunde prata flytande kinesiska så jag kunde samtala med henne och på sätt lära känna henne bättre. Med min extremt obefintliga kinesiska och hennes tappra försök att prata engelska, så försöker vi förstå varandra. Vi kompletterar ofta med google-översätt och kroppsspråk för att göra kommunikationen mer tydlig.
Idag när hon kom så kunde jag se att något inte stod rätt till.  Jag såg att gråten inte var långt ifrån och frågade om hon var ok. Då berättade hon att hennes son ( 9 år) flyttar just idag till mormor och morfar, som bor i Anui. Anui är en grann-province till Shanghai, men eftersom Kina är stort, är det ändå en bit att ta sig dit. Han har bott hela sitt liv i Shanghai med sina föräldrar, men nu är dom tvungna att flytta honom till mormor och morfar. Jag misstänker att det är  ekonomiska själ , som tvingar dom till detta. (Jag upplever att Shanghai blivit dyrare under våra år i staden och jag tror att många kineser upplever samma sak.) Tycker så fruktansvärt synd om dom. Kan inte vara lätt att fatta ett sådant beslut och sen att tvingas leva med det. Påminns åter om hur lyckligt lottad jag är, som får ha hela min familj samlad under ett och samma tak. Att jag får och har fått så mycket tid med barnen.

Önskar bara att jag kunde hjälpa henne på något sätt. Funderar på om jag kan ge henne lite extra ledigt ibland så att hon får möjlighet att åka och hälsa på honom. Egentligen hade jag inte tänkt ha någon Ayi det här året, för att jag ska vänja mig tillbaka till ett liv utan städ-, stryk och tvätthjälp. Men nu har jag inte hjärta att säga upp henne. Hon behöver varenda "krona" och jag har en känsla av att det är svårt för henne att få jobb i Anui, annars hade hon säkert flyttat dit med sin son. Å vad jag känner med henne.......

Kina , ett land där många barn växer upp med sina mor- eller farföräldrar

En händelserik sommar - 2015

Efter att ha läst en artikel om 103-åriga Bojan, en underbar gammal dam som bloggar, så  bestämde jag mig för att ta upp min blogg igen. Hade egentligen beslutat att lägga ner den, men blev så inspirerad av Bojan, som med sina ord smittar av sin livsglädje och syn på livet, på mig. Vilken människa!! Rekommenderar för övrigt att gå in och börja följa henne : www.123minsida/bojan/. Ni kommer inte att bli besvikna.

Så vad har hänt sen sist jag var inne och skrev? Ett långt sommarlov förstås, som naturligtvis gick alldeles för fort. Hade planerat ett lugnt och avkopplande sommarlov, men som vanligt så blev den intensiv och händelserik....... Det brukar vara så när man kommer hem till Sverige över sommaren......... Man vill ju hinna träffa så många som möjligt, fixa lite i sommarhuset och se till att barnen får en rolig sommar. För att inte blogginlägget ska bli långt och utdraget, med alldeles för mycket detaljer, kommer här en liten sammanfattning i bilder.

 Fina sommar kvällar tillsammans med vänner.

Jag och Axel mötte upp en av kusinerna som mönstrade av i Göteborg

Axel första 4H-läger i Tolsered, Hisingen

Sen fick vi översvämning efter ett skyfall och strömavbrott, lagom till Patrik och tjejerna landade i Sverige. Rolig start för dom - not!

En helg i Skåne hos kusinerna, där vi bland annat firade Patriks pappa, som fyllde 80 år!

Förutom en jättegod middag i Ängelholm, så blev det också lite aktiviteter för barnen, så som go-carting och kalla uppfriskande bad i havet......... ( för några :-))

Vi köpte båt också och Axel fick flera fisketurer med sin pappa

 En härlig båtutflykt med mormor, morfar och kusinen

Axel och jag besökte Shanghai-vänner i Gent och jag blev förälskad i denna historiska stad!

Ingenting går upp emot sommarkvällar i Sverige!

Det blev en liten tur till Stockholm också, tillsammans med mormor och morfar

............och där fick jag förmånen att träffa Hanna en kväll!

För andra året i rad deltog Ebba och Sara på Voicecamp. Ännu mer lyckat det här året, tyckte tjejerna

Axels andra läger för sommaren  var ett vildmarks- och seglarläger på Kornö. Dit tog dom sig med den här fantastiska ångbåten

Nu ska jag försöka börja mitt liv här i Shanghai igen! Det har varit en seg första vecka. Började med ett rejält skyfall i måndags, som resulterade i stora översvämningar - bla i klubbhuset.  Detta innebär att vi inte har något gym och nu måste vi börja titta på andra gym alternativ. För en höst utan träning, kommer att bryta ner mig. Jag känner mig redan ganska låg! Det är ensamt också. Dom som jag umgicks mer regelbundet med har flyttat och det är faktiskt lite jobbigt........Men jag tar mig säkert ur den här svackan - har ju gjort det så många gånger förut! Konstigt nog så blir det jobbigare med åren att börja om varje höst. Jag orkar inte riktigt söka upp nya människor , även om jag vet att det vore bra för mig. Jag borde inte heller, vid det här laget, vara rädd för att ta kontakt med andra, men ibland dyker osäkerheten upp inom mig.  Ja, ja, det går väl över och jag kommer säkert få ett bra sista år i Shanghai. Patrik är Syd-Afrika och det ska bli väldigt skönt att få hem honom på Söndag. Barnen börjar bli stora nu och dom har sin skola, sina kompisar. Därför blir det lite långtråkigt när Patrik inte är i Kina. Saknar helt enkelt hans sällskap. Vi har faktiskt kul ihop och trivs i varandras sällskap. Det ska jag nog vara tacksam och glad över, efter 17 års äktenskap.......