The little girl from Zhujiajio

The little girl from Zhujiajio

tisdag 3 februari 2015

Ett tag sen sist!

Nu var det ett tag sen jag tittade in här......Har haft en lång och seg skrivkramp, stort sätt obefintlig lust till att uttrycka mig. Kanske beror det på den gråa, kalla och råa vintern som legat som en hinna över Shanghai under hela Januari? Lusten till att hitta på något har varit avlägsen.Det är ju tur att man har en del saker inbokade, så som Mahjong (kinesiskt sällskapsspel), arbete i Svenska skolan, och träning, annars hade jag varit helt isolerad. Något som jag har gått om här - är TID. Jag borde egentligen utnyttja tiden bättre. Använda den till att läsa, utbilda mig och utveckla nya sidor/förmågor hos mig, men jag använder den mycket till att fundera, tänka och reflektera över mig själv, mitt liv och allmänna livsfrågor. Det som jag inte får svar på nu, får jag nog aldrig svar på! Förra året gick jag till exempel igenom en djup livskris. Jag tror jag avverkade alla stora livsfrågor, så som.... meningen med livet?......hur har mitt liv sett ut?......vart är jag på väg?......vad vill jag göra resten av mitt liv?.....varför tiden går så fort?. Stundtals tog mina funderingar över min vardag och ångesten byggde sig stark inom mig. Vissa dagar kunde jag bara sitta och gråta, utan att få ett stopp på det. Vad som gjorde att jag tog mig ur det, vet jag inte riktigt. Jag läste en hel del artiklar och blogginlägg på nätet. om livskriser och "meningen med livet" frågor. Det tror jag hjälpte. Man behöver få bekräftat att man inte är ensam. Tur är väl att vi lever i en tid där många faktiskt är  generösa att dela med sig av sina funderingar och tankar. Det är inte svårt att hitta artiklar om människor som går igenom ungefär samma saker som en själv. På så sätt har ju faktiskt världen blivit lite mer mänsklig. Det som gör det hela lite lustigt ( i det olustiga) är att det är ett ilands-problem. Jag tror inte att jag hade haft dessa  bekymmer om jag levt i ett slumområde i Braslien till exempel eller i ett svält drabbat område i Afrika. Då hade jag antagligen bara funderat på hur jag skulle överleva dagen. Så det är ett fantastiskt lyxigt problem att få fundera var jag varit och vart jag är på väg - att jag faktiskt har en möjlighet att förändra mitt liv på ett eller annat sätt. Det behöver inte vara synliga förändringar, så som jobb och boende, utan det kan lika gärna vara förändringar inom mig själv - där jag går stärkande ut! Jag har alltid varit tacksam för alla mina små eller stora kriser - dom har gjort mig till en starkare och (jag vill också tro) bättre människa. Även om jag längtar mycket efter att få jobba igen, så försöker jag se det positiva med att vara sysslolös ibland. Det ger mig möjlighet att umgås med mig själv och mina tankar. Förutom erfarenheten av att bo i ett annat land, så har Kina gjort mig mer självständig och jag är idag inte lika beroende av att ha folk omkring mig, som jag kände att jag hade tidigare.  Jag fixar att vara ensam några dagar utan att bryta ihop, men med det under förutsättningarna att min man ser mig när han kommer hem - för  i det långa loppet kan inte någon gå genom livet osedd - Det är vi alldeles för sociala för!

Appropå social - om en vecka åker vi till Sverige ( över Kinesiska nyåret). Då hoppas jag på många trevliga, sociala stunder med familj och vänner. Dessutom ser det ut som vi får uppleva vinter igen! Det har vi inte gjort på 3 år! Härligt ska det bli!

Avslutar med några bilder från olika fotopromenader