The little girl from Zhujiajio

The little girl from Zhujiajio

torsdag 30 januari 2014

Hästens år!

Äntligen på bättringsväg. Visserligen sa jag det redan i söndags.....men "icke sa Nicke"......blev sämre på söndags kvällen och låg däckad hela måndagen. Sen har det varit några dagar med rejäl snuva och hosta. Nu känns det dock som jag faktiskt ÄR bättre. Kanske jag tillslut får bukt på alla  förkylningar som etsats sig fast i mig under den här vintern. Hoppas, för jag börjar verkligen bli trött på det här.

Patrik kommer hem imorgon, efter 2 veckor i Europa - Först Polen, sen Sverige. Som vanligt har han fått en lång inköpslista. Ost, smågodis och schampo står alltid på den. Men det finns varor som jag tagit bort, för att jag lyckats hitta dom här och varor som jag behövt lägga till - som till exempel tvättmedel. Lyckas inte få rent kläderna med kinesiskt tvättmedel och det importerade tvättmedlet är så dyrt, så det gör ont ända in  i pengarsjälen att köpa den. Nej tackar vet jag Skona tvättmedel - Både billigt och effektivt!

Just nu är det Kinesiskt nyår. Kinesernas absolut största och viktigaste högtid. Det är deras motsvarighet till vår jul. Det är då släkten samlas, äter god mat och delar ut små rödakuvert med pengar till barnen i släkten. Varje år i den kinesiska kalendern representeras av ett djur  ( http://www.kinas.se/helger/nyar/ ). I år är det "Hästen"! Alla är född in i ett kinesiskt djur-år.Öppna gärna länken här brevid, så kan ni läsa vilket djur ni tillhör. Jag är Hund ( vilket är rätt ironiskt eftersom jag inte är någon "hundmännsika" direkt), Patrik är Gris, Axel - Apa och Ebba och Sara  - Draken.  Draken är absolut det finaste och mest lyckosamma  djur man kan vara. För två år sen gick vi in i just Drakens år och inget av de två nyåren som kommit efter, kan slå det  nyårsfirandet då. Jag har aldrig upplevt så mycket raketer. Vårat millenium firande kan inte ens slå det.

Nej, dags att lägga ner datorn, fixa lite frukost och fundera ut vad vi ska hitta på idag. Ska nog försöka träna lite. Dock försiktigt, vill inte bli sjuk igen. Trevlig fredag önskar jag er!







söndag 26 januari 2014

Stolt!

Okej, nu har jag varit sjuk sedan i onsdags och viruset har åkt som en jojo i kroppen. Febern har åkt upp och ner och snuvan har kommit och gått. Det är precis som kroppen inte riktigt har kunnat bestämma sig om den ska vara sjuk fullt ut. Till lät mig i alla fall att ligga och sova några timmar i förmiddags och det tror jag gjorde susen - För nu börjar jag äntligen känna mig lite bättre.  Sara däremot är inte bra. Idag har hon legat i halsont och lite feber. Jag vet att det är många som ligger sjuka nu, så det kanske inte är så konstigt att vi också drabbas. Patrik är i Sverige,..... ( Han har också ont i halsen och känner sig halvbra.)...... och med honom frånvarande, jag orkeslös, har våra stackars barn fått alldeles för dålig middagsmat. Det har mest bestått av mackor eller hämtmat, som vi tröttnat på för länge sen. Men vad gör man när man inte orkar ställa sig att laga mat?.....Man tar helt enkel den enkla vägen ut.

Ebba kom hem härom dagen, glad över att hennes dramauppvisning hade gått så bra. Hon hade nämligen genomfört et eget skrivet teaterstycke om framtiden och genomfört den helt på egen hand. Tala om att vara modig. Hon var den enda i klassen som valt att jobba själv. Jag sa till henne "att oavsett vad du får för betyg på detta, så har du vunnit bara genom att våga". Antingen kunde man jobba utifrån en bok, en film eller så kunde man välja att skriva sitt eget manus. Ebba valde det sista. Det var bara två kriterier - 1. att det skulle handla om framtiden 2. att det inte fick vara längre än 5 minuter. Drama på den här skolan är inget flumflum, utan högst seriöst. Allt bedöms - allt från idé, till repetition, till uppförandet. Det kan tyckas hårt att bedöma barnen så seriöst, i ett ämne som drama, i så tidig ålder. Men jag tycker att det är helt fantastiskt att de ger så stort utrymme till de kreativa ämnena. 3 lektioner i veckan har eleverna antingen drama, musik, bild och form eller dans. Och ger man dessa kreativa ämnen så stort utrymme, måste ´man också ställa krav på eleverna.. Hur som helst är jag väldigt stolt över henne - Att hon vågade utmana sig själv och lyckades genomföra det.  Det här året får de ha lektioner i alla fyra kreativa ämnena, nästa år får de välja. Båda tjejerna ska välja musik.

Tills sist måste jag bara berätta om mitt och Axel's lilla samtal idag.  Vi tog oss en liten promenad ner till Buger King, för att äta lite lunch. Jag kollar min app om luftkvaliten. 66 bara! Då frågar Axel - -"mamma har det varit 100 någon gång i luften i Sverige"  -
-" nej, det tror jag det aldrig varit. I Stockholm kan det komma upp i 20 på de mest trafikerade -vägarna" svarar jag
-" wow , är det sant" skrattar Axel -"men i Europa då"? fortsätter han
-" i Tyskand tycker dom att 50 är en dålig dag. svarar jag. " Då kan de gå ut med en varning, har jag hört"
" Jag skulle inte lyssna på varning, jag skulle gå ut ändå och andas!" säger Axel. " Det här är ju bra luft.
Någonstans i konversationen säger han också att- " När vi är i Sverige så kommer vi att känna luften som mycket renare än vad dom som bor där gör.
- " ja, vi kanske njuter lite mer, bara för vi inte tar det gör givet" svarar jag.

Det är skrämmande och samtidigt nyttigt att ha sådana här samtal med sitt barn. Det får en verkligen att reflektera.....


onsdag 22 januari 2014

Lite fler bilder från Workshoppen (#findingyourselfinthestreets)

Borde egentligen inte göra detta, eftersom jag idag började känna mig sämre. Började i morse känna mig lite små ruggig, för att sen på eftermiddagen övergå till mer matthet och lite frossa. Jag var på väg ut genom dörren, när jag kände att jag nog inte skulle gå och jobba på Svenska skolan. Dels för att jag frös så förbannat och för att jag inte ville riskera att smitta ner kollegor och barn - så här innan Kinesiska nyårslovet. Så jag beslutade att stanna hemma, vilket nog var ett klokt beslut. Känner mig  fortfarande lite febrig. De lär ju inte bli någon Majhong för mig i morgon  heller. Så vad kan man göra istället? Jag har inte riktigt ro att ligga i sängen ......vilket jag borde göra......utan lite blogg och bildbearbetning får det bli.......En kort stund, för sen är det sängen som gäller. Jag lovade lite fler fotografier från Workshoppen i helgen....... Här kommer de......


























tisdag 21 januari 2014

Streetphotography med mer smak!

Det här är inte klokt, men jag har varit extremt trött efter helgen som passerade. Jag var nämligen på min andra fotoworkshop här i Shanghai. Två hela dagar med bara fotograferanade, tillsammans med människor som har samma intresse.  "Finding your self in the streets", organiseras av Micheal och Mimo, två mycket skickliga fotografer inom "Streetphotography". Mimo är min fotolärare och den som hjälpt mig utveckla mitt intresse. Hon har varit verksam i Shanghai de senaste 8 åren. Micheal är amerikan, men bosatt i Tokyo. Under det senaste året har jag blivit mer och mer insatt i "Streetphotography" och upptäckt vilken fantastisk konstart det är. Genom att ha gatulivet som sin arbetsplats blir fotograferandet mer dynamiskt och om man sen på det lägger olika kamera tekniker, får man ett mer artistiskt uttryck. Så om jag skulle beskriva gatufotografering kortfattat är det att dokumentera vår nutid ur en konstnärlig synvinkel. Det här tilltalar mig otroligt mycket och något som jag gärna vill utveckla mer. Micheal och Mimo förespråkar inte bara systemkameran, utan lyfter gärna fram mobiltelefonen också. Även om en mobiltelefon inte har alla häftiga inställningar som en systemkamera, så övar man lika mycket kompostion, som med den stora kameran. Jag har inte varit vän med min mobil tidigare, men fick till några bra bilder med den under helgen. Jag märker däremot på Ebba och Sara att de är oerhört duktiga  och kreativa med sina mobilkameror. För tjejerna faller det så naturligt att använda dom och ju mer dom använder sina mobiler desto duktigare blir dom.

Jag har inte hunnit gå igenom alla mina fotografier, men här nere kommer ett litet urval. Det kommer säkert att dyka upp fler foton på bloggen längre fram i veckan.










 
 
Trots fullständig utmattning efter workshoppen, lyckades jag igår åka in till stan och träffa några andra svenskor. Det har startas en liten grupp för svenskar som bloggar från Shanghai. Kändes som det var en kul grej att hänga på, vilket det visades vara också.
 
Hade kunnat skriva mycket mer, men  klockan är alldeles för mycket och jag behöver verkligen gå och lägga mig. Därför får jag säga god natt och sov så gott....återkommer snart igen.

onsdag 15 januari 2014

"Ner som en pannkaka - upp som en tupp"

"Ner som en pannkaka - Upp som en tupp".....eller hur man nu säger...... Nej, ordspråk kanske inte är min starka sida...... Men vad jag vill säga är att jag känner mig mycket gladare. Även om mina problem inte är så stora, så var det som att något tungt försvann inom mig, när jag hade skrivit mitt senaste blogginlägg. Det är något visst med att skriva.....Man blir befriad från sina demoner, efter att man skrivit ner dem. Åtminstone är det så för mig. Skrivandet har alltid legat mig nära, vilket egentligen är konstigt, eftersom jag aldrig varit någon bokläsare. ( Jag somnar så fort jag öppnar en bok). Jag kan minnas att jag som barn kunde skriva små brev och lappar till mina föräldrar  - ofta efter ett litet bråk- där jag förklarade hur jag kände och mådde. Det kändes som en mycket enklare väg att ta, än att verbalt uttrycka sig. Om någon skulle gå igenom min dator idag, skulle han eller hon säkert hitta fullt av små filer med korta eller långa dagboksliknande anteckningar. För mig är skrivande helt enkelt en billig form av terapi. Jag måste passa på att tacka er som tog er tid och läste det, ni som gillade och ni som skickade mig små uppmuntrande ord. Det betyder otroligt mycket.

Min förkylning är lite bättre. Gick till läkaren i måndags. Fick ingen antibiotika, men däremot några andra väldigt suspekta mediciner. Den ena stinker man mentollikande nässprej - i MUNEN - av. Den andra blir man lugn som en filbunke, lite snurrig och allmänt harmonisk av. Med andra ord en  stark tablett. Patrik kollade upp medicinen. Visade sig att man kunde använda den både mot hyperaktivitet och att vidga näsgångarna.... hmm, kinesisk läkemedel, kan man lita på den?....En gång fick Patrik en medicin, mot inflammation, som gav honom blindskrift på händerna. Det var nog ett av det mest märkliga symtomen jag sett. Han fick nämligen små utslag som såg ut precis som  just -  blindskrift. Han slutade ganska omgående med det läkemedlet.....

Nu till något som glädjer mig fantastiskt mycket. Idag sålde jag min första tavla! Min kompis Lotta hade beställt en tavla som vi tillsammans hämtade ut hos tryckeriet idag. Lite små nervöst innan, men resultatet var mycket bra - om jag får säga det själv. Lotta verkade också mycket nöjd. Om det finns fler där ute som är intresserade av tavlor med framförallt Shanghaimotiv, hör gärna av er till mig. Motivet på den tavla som jag sålde, kan ni se på min Facebooksida  "Lovisa Dahlman Photography". Det är den med vägarna.

.

söndag 12 januari 2014

Nedstämd

Har känt mig orkeslös och lite nedstämd den senaste veckan. Vi skulle egentligen ha haft  gäster igår kväll, men fick ställa in det pga en långt gående förkylning, som troligtvis  satt sig i bihålorna nu. Huvudvärken ( som jag dragits med i några dagar) vill inte heller ge med sig, så jag gick och beställde tid hos läkare..... behöver nog en antibiotika kur för att få bukt på förkylningen. Det är så tröttsamt att gå och vara förkyld vecka ut och vecka in, utan att bli bättre. Trodde att Thailand semestern skulle hjälpa mig att bygga upp mitt immunförsvar igen.....och för ett kort ögonblick gjorde den kanske det också.....men så fort vi var tillbaka i Shanghai blommande förkylningen upp igen och nu är jag verkligen trött på det. Så kanske det inte är så konstigt att jag mentalt blir lite nedstämd. Har inte riktigt orkat ta mig för saker och fotograferandet har nästan varit obefintligt. Så när jag läste Mia Skäringers krönika i Expressen.....
http://www.expressen.se/kronikorer/mia-skaringer-lyckofasaden-tar-dod-pa-oss/ ......kom det som en befrielse. Läs den....jag tycker i alla fall att det skönt att någon vågar ifrågasätta  hur lyckliga alla verkar vara - hela tiden! Jag har åtminstone perioder när energin är låg ,när jag inte har lust till något, när jag känner mig ensam och otillräcklig. Jag kan säga att jag under hela mitt vuxna liv fått jobba med min inre lycka och att känna mig nöjd med mig själv. Hur lätt det varit för mig att snegla på andra och tro att det är grönare på andra sidan. Så jag håller med Mia Skäringer.....fram för lite ärlighet både mot sig själv och mot andra. Visa att man inte är mer än människa. Jag tycker att sociala nätverk är fantastiska verktyg att hålla kontakten med familj, vänner och bekanta. Jag skulle inte vilja vara utan dem, men jag kan i perioder bli väldigt stressad över allt som läggs upp där .....( och jag är inget undantag)....Alla verkar så lyckliga, alla har ett rikt socialt liv, alla är så omtyckta, alla är så aktiva osv. Vet logiskt sett att så inte är fallet hela tiden, men påverkas av det...... känner mig ibland lite mindre lyckad och då måste jag distansera mig från Facebook och Instagram för att inte känna mig helt misslyckad. Visst är det lustigt att vi alltid jämför oss med dom som verkar ha det bättre. Det är sällan vi stannar upp och tittar på alla människor som har det sämre än oss.......och jag vet (logiskt sett ) att jag har det mycket bättre än väldigt många andra på den här jorden ......ändå kan jag bli lite osäker, ändå kan jag känna att jag inte duger fullt ut..... Väldigt dumt - jag vet! Men som sagt var, så tänker jag i en nedstämd period. I en bra period ( vilket faktiskt är en stor del av tiden) så vet jag att jag är väldigt lyckligt lottad. Jag har 3 väldigt fina barn och en otroligt kärleksfull man. Den kärleken jag känner till dessa fyra människor är enorm och när jag tänker på det blir jag alldeles varm i hjärtat.......men som sagt var, man är inte mer än människa.....