The little girl from Zhujiajio

The little girl from Zhujiajio

tisdag 23 december 2014

God Jul från Vietnam

Dan före doppar dagen och vi är iVietnam - närmare bestämt Phan Thiet på Vietnams östkust. Efter 2 flyg och fyra timmar i buss kom vi fram i lördagsnatt.

Jag hade inga direkta förväntningar av resemålet, eftersom det var så länge sen vi bokade den. Förra året var vi i Phuket (närmare bestämt Bangtao Beach, vilket vi blev väldigt förtjusta i), som är ett etablerat resmål, sen många år tillbaka. Phan Thiet känns inte lika exploaterat och Vietnam som land känns inte lika utvecklat som Thailand. Vägarna är riktigt risiga på sina håll. Lokalbefolkningen verkar inte lika vana med turister och känns ibland lite förvirrade, men det är också charmen.  - dom upplevs som genuint trevliga och vänliga mot oss. Allt är lite lugnare än Phuket, förutom havet.Här blåser det nämligen en hel del och stora vågor slås in mot stranden. Men tur är det att det blåser, för i solen är det riktigt varmt.
I Phan Thiet bor vi på 2 olika hotell under 12 nätter. Mest för att få lite omväxling. Det hotellet vi bor på nu heter Romana Resort och här kommer lite bilder från det.






















Till sist vill vi önska er alla en riktigt god jul!

måndag 1 december 2014

Nöjd!

Det har skett ett väderomslag här i Shanghai. från en dag till en annan föll temperaturen med 10 grader och nu känns det som Shanghai-vintern är på väg. På morgonen är det inte mer än 5 plusgrader. Peppar, peppar ta i trä....men luften är en så länge mycket bättre än förra vintern. Fick höra att vid samma tidpunkt ( november månad) förra året hade det varit 13 dagar över 200 på skalan. I år har det "bara" varit 4 dagar. Som sagt var " Peppar peppar"......Vi får verkligen hoppas att det håller i sig.

Helgens fotograferingar gick faktiskt bra och jag är nöjd. Att fotografera tonåringarna var inga problem. Dom var så naturliga framför kameran. Fortfarande har jag en hel del att lära mig med ljussättningen i studion. Jag märker också att min utrustning är lite begränsad. Om jag fortsätter med detta när vi flyttar hem, bli det nog till att uppgradera. I söndags fotograferade jag ett event med " Flexa kids club". ( Flexa är ett danskt möbelföretag). Det blev lika svettigt och energikrävande som jag väntat mig. Trångt, hög ljudnivå och mycket rörelse . Men det är ju också en del av utmaningen och utmaningar är roliga. I ett hav av människor gäller det att hitta detaljer, så som härliga ansiktsuttryck, för att göra fotot mer intressant.  Här är 2 kort som jag blev ganska nöjd med.



Och sen  ett par foton från Studiofotograferingen



Idag ska jag och Karina in till stan för att träffa Camilla, som är på besök. Camilla bodde i samma hus som jag, men flyttade hem till Sverige i somras. Ska bli så roligt att träffa henne igen. Det är lite tomt i huset utan Camilla.......

Ha en trevlig tisdag!

torsdag 27 november 2014

Hemlängtan!

Julen närmar sig och längtan till Sverige känns som den aldrig har varit så stor som nu. Tredje julen som vi inte firar i Sverige och nu börjar det kännas. Visst är det vårt eget val att inte åka hem, men det gör tyvärr inte längtan mindre. En sak är säker oavsett var vi bor nästa jul, så ska den firas i/ i närheten av Göteborg. I år åker vi till Vietnam, vilket inte är fy skam. Vietnam är  det landet i sydost Asien, som jag helst velat åka till. Vet inte vad det är som lockar, men jag har hört att människorna ska vara så genuint trevliga där och sen bär landet på en stark historia. Vi kommer att spendera 11 nätter på östkusten i en stad som heter Phan Thiet, sen avslutar vi med 3 nätter i Saigon (Ho Chi Min City). Hoppas naturligtvis på roliga och spännande fototillfällen. Få se om familjen står ut bara :-)...........

I går var det vinterkonsert i skolan och  tjejerna uppträdde, både solo och i grupp. Måste säga att jag är väldigt imponerad av skolans musikprogram. Banden kändes samspelta och uppträdandena genomtänkta. Som förälder är man ju extra stolt över sina barn och jag tycker faktiskt att Ebba och Sara sjöng extra bra igår.

I dag är det fredag och snart helg! Den här helgen innebär faktiskt en del jobb för mig. I morgon har jag ett studiojobb, som känns både roligt och lite nervöst. Ska fotografera ett syskonpar i tonåren. Den största utmaningen blir att få dom känna sig avslappnade och inte spända. Få se om jag lyckas!
 På söndag har jag ett event-jobb. Fota event är oftast stressigt och energikrävande, men väldigt lärorikt. Man måste vara snabb, flexibel och nästan ständigt ändra kamerainställningar, eftersom ljuset ändras beroende på var man befinner sig i lokalen. Ljuset avgör vilka inställningar man ska i kameran. Flyttar jag mig t ex en halv meter åt ett håll, kanske ljuset ter sig helt annorlunda en tidigare. En sak är säker - jag slutar aldrig att lära mig något nytt och det är det bästa med den här hobbyn/ yrket......

Trevlig helg från ett blåsigt men ganska varmt Shanghai


fredag 21 november 2014

Chocken har lagt sig!

Om häromdagen var lite sämre ( Tack alla som skickat uppmuntrande och fina kommentarer), så var gårdagen desto bättre....... Den började visserligen med lite för lite sömn och tendens till panik i tunnelbanan........ Vaknade vid 4 och kunde inte somna om. Eftersom jag varit vaken i ett par timmar, bestämde jag mig för att ta den tidiga bussen in till stan, för att hinna med lite fotograferande innan en träff med "Blogg-gruppen". Älskar att åka in tidigt till centrum. Stan är på väg att vakna och stadspulsen ökar så sakta. Insåg dock när jag satt på bussen att jag bara åkt in på helgen tidigare, när många vaknar lite senare. För nu var trafiken redan igång och köerna långa. Väl framme vid Nanjing Road, skulle jag ta tunnelbanan bort till The Bund. Då kom den stora CHOCKEN!!!!!....... Har nämligen aldrig tagit tunnelbana i morgonrusningen, då alla är på väg till sina jobb.........Det var en upplevelse ut över det vanliga. När jag äntligen kom ner till tunnelbana-perrongen ( för man får gå typ ett par kilometer under jord för att ens komma dit), så står det packat med människor och väntar på att få gå ombord tåget när det kommer........ Tyvärr vågade jag inte ta upp varken mobil eller kamera för att fota detta fenomen, med rädsla att bli av med eller förstöra dem.......För att ni ska få en bild av hur det såg ut, kan jag beskriva det som följande:
Varje dörröppning till tågen hade 2 prydliga köer med ungefär 15 personer i varje, som fylldes på allt eftersom. (Det finns nämligen tydligt ut markerat  på perrongens golv var köerna ska vara). Varje tåg har säkert 15 dörrar, så ni kan själva räkna ut hur många som stod och väntade. Min plan var att ställa mig längst fram på perrongen, för där brukar det inte vara lika många som väntar. Men jag lyckades inte ens ta mig fram dit, så jag fick snällt bara ta första bästa kö. Då började paniken sakta smyga sig på. Hur ska jag ens ta mig in i tåget och när jag väl kommit på hur ska jag ta mig ut?
 ' Det är lugnt  Lovisa, Du kan inte göra något åt det, Det är bara att gilla läget!',  fick jag intala mig själv. TRE tåg tog det innan jag lyckades!!!! Sen stod man där som en sardin i en sardinburk. Ansikten pressade mot fönsterrutan. Ben och armar, fastklistrade mot kroppen. Min enda tanke var att jag måste positionera mig strategiskt, så jag höll mig hårt i den närmsta stolpen till utgången. Lyckligtvis är jag lite längre, större och starkare än många kineser, så jag klarade av att stå kvar. Jag var också väldigt glad över att jag bara behövde åka tre hållplatser, för annars hade risken varit stor att paniken verkligen infunnit sig. Det ska till mycket för att jag ska åka igen i rusningstrafiken, men kanske att jag vågar ta kort på det organiserade spektaklet. Det hade ju onekligen varit kul att ha det dokumenterat.

Resten av dagen var dock väldigt trevlig. Fick några foton vid The Bund, en stunds umgänge med blogg-gruppen och tills sist ett besök på fotomarknaden. Köpte där lite mer studiomaterial, vilket jag var väldigt nöjd och glad över. Om ni frågar Patrik, kanske ni får ett annat svar :-)


onsdag 19 november 2014

Ett svagt ögonblicks tvivel........

I ett svagt ögonblick känner jag mig misslyckad, ynklig och ensam......För att ni ska förstå mig måste jag backa bandet lite.......Under mina år här i Shanghai har min självkänsla stärks, jag har blivit mer självständig och modig. Jag är inte lika rädd längre för det okända och jag klara av att vara själv.  Jag har valt att hålla mig till få personer. Inte lärt känna så många och det har i sin tur lett till att jag oftast suttit hemma själv.....framför datorn. Jag har många gånger också valt att åka in till stan själv, promenera runt själv, äta lunch själv. Jag har också valt individuell träning, istället för grupp träning - allt för att jag inte ska bli beroende av andra och för att jag tycker om att styra över min tid. Jag känner mig många gånger stark. Jag klara detta , att vara och bo i Shanghai utan att ständigt behöva sällskap. (Ni som känner mig sen en lång tid tillbaka, vet ju att det nästan varit tvärtom med mig förut). Men så hamnar jag ibland ( tack och lov inte så ofta längre faktiskt) i små, svaga tillfälligt tvivlande stunder. Det kanske inte är jag som valt min situation, det kanske är andra som valt bort mig? Är det så att jag inte har förmågan att lära känna folk och på så sätt inte blir så intressant för andra? I dom små, svaga och väldigt få stunderna, känner jag mig misslyckad och ensam. I dessa stunder känns Shanghai opersonligt och väldigt tomt!!!!! En Känsla som avundsjuka poppar upp inom mig och jag vill ogärna erkänna för mig att jag kan känna så, när jag ser glada inlägg från andra på sociala medier. Det ultimata vore ju om människan utvecklade en så god självkänsla, att han eller hon inte behövde bekräftelse från andra. Men så är inte verkligheten! Människan behöver känna sig omtyckt, sedd och bekräftad. Nu låter det som jag inte får någon bekräftelse alls, men så är naturligtvis inte fallet. Jag känner dagligen bekräftelse från min familj, som jag vet uppskattar och tycker om mig. Men som sagt var, ibland dyker de där svaga och tvivlande  stunderna upp. Då gäller det inte att gräva ner sig allt för djupt.....


Nu till något roligare! Jag är verkligen stolt över mina barn - alla tre förstås. Men igår var jag extra stolt över mina tjejer som uppträdde på en välgörenhetsgala i centrala Shanghai. Bara det att de vågar ställa sig på en scen är modigt, sen att ovanpå det genomföra vacker och innerlig sång minskade inte min stolthet direkt. Tjejerna tycker att jag lagt ut alldeles för mycket videos på dom på sistone och vill att jag har ett uppehåll med det. Annars hade jag naturligtvis gjort det. Vi uppmuntrar verkligen dom till att satsa på sången. Livet är alldeles för kort för att inte våga. Har man en hobby/passion så ska man inte släppa taget om den - oavsett om det förblir en hobby eller om man kan livnära sig på den. Det är det som gör livet extra roligt och meningsfullt.........




lördag 15 november 2014

"Very Unhealthy"

Så har höstens  första förkylningsvirus  slagit till och jag har legat i sängen i veckan. Lagom till att våra gäster hade åkt, så sa kroppen att den behövde vila. Oj, nu lät det som vi haft det jobbigt!Men så har naturligtvis det inte varit ! :-) Den här veckan har däremot varit riktigt lång och tråkig. Jag som skulle ha ökat min träningsdos, fick istället ligga  och tycka synd om mig. Hoppas nu bara på att förkylningen inte blir lika långvarig som förra vinterns förkylning - Den höll i  2 månader!! Fick nämligen lite smått panik i onsdags när appen, som visar luftföroreningarna, visade 275 VERY UNHEALTHY........( så vitt jag vet första gången den här hösten, som föroreningarna närmat sig 300 på skalan - här i Shanghai)........Förutom att man andas in den ohälsosamma luften, blir det också svårare att bli av med virus när luften är väldigt dålig.  Det bevisar ju förra vintern när luften låg nästan konstant över 250 hela tiden och vissa veckor steg tom över 500 -  Då hade jag, som sagt var, svårt att bli av med min förkylning. Tack och lov var det bara onsdagen som visade dessa dåliga siffror, för på torsdagen var det nere närmare 100 igen. Och runt 100 får man vara nöjd med här i Shanghai. Under 100 får man  vara lycklig över. Lite hemskt är det förstås att man accepterar sämre luft. Jag vet att jag skrivit om luften tidigare och även nämnt indexskalan för luftföroreningar, men det skadar inte att nämna det igen. Så här ser skalan ut:

0-50 Good ( I Sverige och Europa är över 20 dåligt. I Paris stängde man i år t o m ner trafiken en dag,    när det värdena nådde över 50)

50-100 Moderate

101-150 Unhealthy for sensitive groups

151-200 Unhealthy

201- 300 Very Unhealthy

300+     Hazardous

Här är en länk till amerikanska konsulatet i Shanghai, där ni kan följa luftmätningarna i Shanghai: http://aqicn.org/city/shanghai/us-consulate/

Det går i perioder hur mycket jag orkar följa mätningarna på luftföroreningar. Ibland måste jag stänga av dom funderingarna och den oron det innebär, för annars blir jag tokig. Den här hösten har  tack och lov bjudit på mesta dels både bra väder och bra luft. Vissa dagar har vi t o m fått uppleva blå himmel och då blir åtminstone jag lite extra lycklig. Vi njuter till exempel av att se moln - vit-aktiga moln. Himlen är ofta ( särskilt på vintern) en jämn gul-brun nyans

Till sist.... mitt förra inlägg länkade jag inte till Facebook, så många av er har säker missat det. Men är ni intresserade av att se lite kort från när våra gäster var här, så är det bara att gå tillbaka till förra inlägget.


måndag 10 november 2014

Varför det är så roligt med besök!

Två roliga och händelserika veckor har passerat och familjen Kruse har åkt tillbaka till Sverige. Som vanligt känns det tomt i lägenheten efter att besöket lämnat oss, men vad skoj vi haft det. Även om man har några stående punkter att avverka, så som "Kapsylöppnaren", vattenstad och "fakemarknad", så blir aldrig upplevelsen av besök likadana. Alla som kommer hit har olika förväntningar av sitt besök. Det i kombination av personernas tempo, vanor, personligheter gör besöken så olika. Så för mig känns alltid det jag/vi vill visa för gästerna, spännande och roligt, för reaktioner från gästerna är  olika - beroende på vad de är intresserade av. En del ser detaljer - andra ser helheten. En del ser människan - andra ser folket. Det får också mig att öppna mina ögon, för något som faktiskt blivit vardag och en självklarhet för mig. Det är så mycket som jag inte reagerar på mera, som jag gjorde i början. Saker som är en självklarhet för mig, men som besökare kan reagera starkt på. Så som trafiken, dofterna och maten. Så vad jag vill ha sagt med det här, är att jag uppskattar varje besök vi får. Inte bara för att de är nära vänner och familj, som betyder mycket för mig, utan också för att de berikar mig/oss med sina reflektioner och infallsvinklar. Varje diskussion vi har, om hur det är i Kina eller i Sverige, får mig att reflektera och tänka efter. Så tack Malin och Martin för roliga och intressanta diskussioner.!........

Här kommer en sammanfattning i bilder från besöket av Familjen Kruse!


Promenad i Zudi Town alldeles runt hörnet från där vi bor






En av stående punkter vid ett besök - Pudong Finacial District


Mötte den här söta lilla flickan med sin mormor!



WFC, Shanghai Tower, Taipei Tower




Promenad i French Conssesion





Halloween Firande








Fina vattenstaden Zhujiajiao






Slaktarhuset


Gamla kvarter som är på väg att försvinna




Lite Studiofoto hann vi också med