The little girl from Zhujiajio

The little girl from Zhujiajio

tisdag 24 september 2013

Shanghai Filmpark

I går var jag och Karina på Shanghai Filmpark. Några riktigt trevliga timmar hade vi där, trots en extrem hetta. Shanghai filmpark är, som hörs på namnet,  ett fantastiskt område där man spelar in film och tv-serier.  Det är verkligen värt sina 80 yuan, eftersom man får komma riktigt nära inspelningarna. Människorna som jobbar där ställer mer än gärna upp på foto och om man vågar kan man få några riktigt fina porträttfoton på statisterna. För mig är det en bra utmaning. Jag insåg när jag var där att jag behöver köpa mig en riktigt bra zoomlins, så att jag inte behöver fotografera dem rätt upp i ansiktet. Men som alltid, när det gäller dyra inköp, behöver vi båda vara överens - så det är bara att börja fjäska för Patrik.

Annars har det väl inte hänt så där jättemycket på sistone. Barnen har mycket i skolan och alla tre känner faktiskt att kraven har ökat på dem. Tyvärr förstörs studieflytet av ett par lov som kommer alldeles för tidigt på terminen. Förra veckan var barnen lediga 2 dagar pga "Midfestival", 
som firas här i Kina. Nästa vecka är det "National holiday" och skolan är stängd en hel vecka. Naturligtvis tycker barnen att det är skönt med ledighet, men det hade nog varit bra om lovet kommit lite senare på terminen. När de precis kommit in i en bra studiefart, efter sommaren, så ska de vara lediga. Jag vet, ilands-problem  - men ändå....

För min del har jag börjat nedräkningen tills mina väninnor kommer. Mindre än 2 veckor kvar. Ska bli så roligt! Oktober blir rena julaftonen av kära besök - först kommer tjejerna och 5 dagar efter att de har åkt kommer min bror med familj. Man kan ju inget annat än längta.....

 
 
Shanghai Filmpark
 












 




söndag 15 september 2013

Står och stampar

Har varit lite tyst på bloggfronten den här veckan. Ska jag erkänna, så har jag känt mig lite nere....tycker att livet varit lite halvtråkigt. Det känns som om jag har stått och stampat på samma fläck och inte riktigt kunnat förflytta mig vidare. Ni vet man står där och vet inte vad man ska göra här näst. Visst, det har varit ett par trevliga luncher med varma, fina människor, som har förgyllt vardagen en kort liten stund. Men det där som gör att man pushar sig och driver sig själv framåt - det har uteblivet. Jag insåg därför häromdagen; jag har inte varit inne i centrum och fotograferat , sen vi kom tillbaka efter sommaren. Det har faktiskt bidragit till min lilla dipp. Det kan låta löjligt, men jag känner mig tom utan fotograferandet. Därför bestämde jag mig för att boka chaufför, åka in till stan, hämta fotografier, som jag beställt och sen fotografera. Spontant ringde jag Gloria och hörde om hon ville hänga på, vilket hon gärna gjorde. Jag visade henne ett kinesiskt bostadsområde, som vi besökte under workshoppen i  våras. Min utmaning den här gången, var att våga gå in i området.... med sina smala gator, där man känner att man nästan klampar in i någons hem.....och fota - trots att vi bara var 2 personer. Som den integritetsfyllda nordbo jag är, är det en utmaning. Det faller sig inte naturligt för mig att ta kort på andra människor, som jag inte känner. Men för att kunna fota vardagslivet i Kina, måste man våga. Egentligen är det nog lite löjligt av mig att vara obekväm i dessa situationer, för om det är något land det är lätt att fota gatulivet, så är det i Kina. Här är de ofta villiga och ställer gärna upp - särskilt om det gäller deras barn.



Gatulivet i Shanghai















Ni som har läst mina senaste inlägg, undrar nog var mina språkkurser tagit vägen. Engelskan startar på måndag, men spanskan är lagd på is, pga av för få deltagare. Hoppas verkligen de kommer igång med kursen, för det skulle vara jättekul att fräscha upp mina spanskakunskaper.

Vad har hänt mer....jo igår hade vi " Sundowner" på skolan. Man träffas, personal, elever och föräldrar...äter och umgås medan solen går ner. Eftersom vi befinner oss utomlands i en annan kultur, är det helt ok att ta med sig vin till en sådan här tillställningar. Inget som direkt skulle kunna ske i Sverige.... Första gången kändes det extremt konstigt, men man anpassar sig.....och varför inte....

"Sundowner"






fredag 6 september 2013

En röst av förtvivlan!

Det är redan lördag - igen - och jag sitter här och funderar på vad jag gjort den här veckan. Minnet är väldigt kort, när man inte har några stående aktiviteter. Få se....ja just det, i onsdags åkte jag och Patrik in till konsulatet för att förnya våra pass. Det var vi, några andra svenskar, en massa kineser och en stackars man från Syrien, som var där....alla av olika anledningar. Eftersom lokalen inte är så där jättestor, kunde vi inte låta bli att lyssna på hur mannen, från Syrien, försökte  desperat söka visum/ asyl till Sverige. Man kunde riktigt höra hans förtvivlan i rösten. Hur han sen fick en lång och ingående förklaring, att han inte kunde söka från Shanghai, utan behövde ta sig till Bejing och en svensk flyktingförläggning, för att därifrån söka asyl. För att sist tacka försynt för informationen och gå därifrån med ännu tyngre axlar. Man inser då hur jobbigt vissa har det och hur bra vi andra har det. Det gjorde faktiskt lite ont i själen att se "förtvivlan" på så nära håll, men också lycklig över att det kan finnas en utväg för de som befinner sig i en jobbig situation. För det måste vara hemskt att se sitt hemland förfalla och inte veta vart man ska ta vägen här näst.

I Torsdags var det "coffemorning" på skolan. Det var trevligt. Träffade både nya och gamla föräldrar. Dessutom passade jag på att ragga lite jobb på förskolan. Tänkte att jag åtminstone kunde erbjuda mig att vikariera vid behov. I våras jobbade jag på brittiska skolan. Det var intressant, men i långa loppet inget för mig. Ett annat system och därför ett annorlunda arbetssätt, jämnfört med det jag är van vid. Kände att jag inte riktigt kunde bidra med så mycket. 

I går fredag träffade jag Charlotta och hennes 18-åriga dotter, som precis flyttat till Shanghai. Vi fick kontakt genom en gemensam Facebookvän för några månader sen och har sen dess haft lite mailkontakt.  Vi hade en jättetrevlig lunch på Lost Heaven. Satt och pratade i flera timmar. Det kändes så där naturligt som det bara gör med vissa personer. Vi skojade om att nu har jag min första Pudong-kompis och hon sin första Puxi-kompis. Räknade ut att det är ca 4,5 mil mellan våra hem. 4,5 mil kanske inte låter så mycket i svenska öron, men här räknar man egentligen inte avstånd , här räknar man tid. Fast vi konstaterade att man  kan ta ytterringen (motorvägen) till varandra och att det nog inte skulle ta så jättelång tid... bara runt en timme kanske...

Ser och hör att sommaren fortfarande hänger sig kvar i Sverige. Här har temperaturen sjunkit och det är bara 23 grader och lätt regn. Vi får hoppas att solen kommer tillbaka. För nu är det bara 1 månad kvar, sen kommer mina kära väninnor på besök. Det längtar jag efter....

måndag 2 september 2013

En glad överraskning

I går var det tänkt att jag skulle träffa ett par "fotokompisar"  inne i stan, för lite fotografering. Tyvärr fick jag ställa in det, eftersom Axel vaknade med feber och kände sig hängig. Vi var båda två inte så nöjda med det. Axel var djupt besviken för att han inte fick gå till skolan. Istället fick han sitta hemma , titta på TV och dricka CocaCola. Vi blev lite överraskade när Patrik kom hem redan vid lunch och undrade varför jag inte svarat i min telefon. Det visades sig nämligen att hans bror Fredrik skulle komma till oss redan idag. (Vi väntade honom inte förrän på torsdag.) Visserligen bara för en liten snabblunch, för att sen åka vidare in i Kina. Men med en sådan trevlig överraskning var det bara att snabbt plocka undan det värsta i lägenheten, så att det såg någorlunda välstädat ut. Fredrik hade med sig lite godsaker från Sverige som vi hade beställt och ett gäng fototidningar för mig att frossa i. Det är faktiskt fjärde gången han är i Kina sen vi flyttade hit. Det känns riktigt lyxigt och alltid lika trevligt att ha honom här....även om det blir kort och intensivt.

Jag har haft svårt att komma igång med träningen sen vi kom tillbaka. Medans Patrik sprungit till gymmet var och varannan dag, har jag mest beklagat mig över hur lite lust och energi jag har haft till denna aktivitet. Det har blivit några små besök, men ingen större ansträngning. Så idag kände jag att ... NEJ NU FÅR JAG TA MIG I KRAGEN, kan inte ligga här tycka synd om mig själv....  var därför nere en timma  förut och faktiskt pressade mig lite. Kom upp i 10 km/ h i hastighet och sprang/ gick 4 km på 29 min. Dessutom vågade jag mig på några maskiner också. Känner mig faktiskt riktigt nöjd med mig själv....NU har jag kommit över tröskeln...NU blir det träning minst 4 ggr i veckan. Ebba och Sara ska också börja gå på gymmet, minst en gång i veckan ska de träna, plus att de har fotboll 2 ggr i veckan. Det känns viktigt att de rör på sig, med tanke på att det inte blir så mycket daglig  motion här , så som cykling och promenader.

Nej, nu ska jag ut och njuta av den behagliga värmen som vi haft den senaste veckan. Runt 30 grader, lite vind och faktiskt en hel del blå himmel. Inte illa för att vara Shanghai.

söndag 1 september 2013

Så var man tillbaka igen!

Ja, då var det ( äntligen) dags igen... efter ett långt sommar uppehåll, tänkte jag ta tag i bloggandet - igen. Jag hoppas att det fortfarande finns några där ute som är intresserade av att följa vårat liv här borta, trots det långa uppehållet i bloggen.

Sommaren i Sverige kan man ju inte klaga över.....som alla andra svenskar fick vi uppleva den bästa sommaren på många, många år. Med all solenergi i kroppen, kände vi oss faktiskt rätt nöjda med att åka tillbaka till Shanghai den 20:e Augusti. Barnen längtade efter sina kompisar och jag och Patrik längtade efter vardagen. Vi hade en mycket trevlig och behaglig flygresa över, då vi blev uppgraderade till bussiness. Varken jag eller barnen hade flugit bussiness förut, så för oss blev det som rena julaftonen. Just i det ögonblicket, när jag satte mig ner i stolen, kände jag mig inte en dag äldre än Axel. Vi satt där båda två, lika nyfikna och uppspelta, och prövade alla knappar och inställningar på fåtöljen. Sen när drinken kom, tittade Axel på mig och sa "det här är livet". Ja, han vet hur man njuter, vår son. Men han var inte ensam ....Ebba och Sara njöt också. Med en bussiness resa i kroppen, blev också jetlagen mildare. För mig tog det bara 2 dagar och sen var jag inne i Shanghaitiden. Hade jag haft riktigt mycket pengar, så hade jag inte flugit något annat en buissness....sån stor skillnad var det.

5 dagar innan sommarlovet, flyttade vi in i ett nytt område här i Shanghai. Hann ju inte riktigt bo in oss i vår nya lägenhet, men jag måste säga att, nu när vi bott här i snart 2 veckor, känns det faktiskt riktigt bra.....surrealistiskt men bra. Lägenheten är ljus och trevligt planerad. Området är fint med sina små dammar och mini parker, men framförallt är det praktiskt för det har så mycket att erbjuda. Bra gym, klubbhus och en massa pooler. Det är där det surrealistiska kommer in, för det känns som man bor på resort och befinner sig på semester i vardagen. Kanske den känslan försvinner när det bli kallare och utomhuspoolerna stänger för säsongen, men nu är det är runt 30 grader och barnen springer iväg för att bada, så infinner sig semesterkänslan dagligen.

Barnen har börjat skolan igen och det känns som det kommer trivas även det här året. Skolan har fått en hel ny primary byggnad ( åk 1-5), med ny 25 m bassäng, ny matsal och nytt gym ( som alla elever använder). Sen våra barn började där har skolan vuxit med ca 250 elever och är nu uppe i ca 700 elever. Fortfarande en relativt liten internationell skola, om man jämför med andra internationella skolor här i Shanghai. Det kommer säkert att vara en del praktiska dilemmor de närmsta 2 månaderna, när man går från 1 stor byggnad till 2 stora byggander. Barnen klagar redan på att de har för lite tid mellan vissa lektioner, när de ska byta byggnader. Så det skulle inte förvåna mig om de måste förändra lite i scheman i framtiden.

Själv har jag alltid en trög uppstart, när jag kommer tillbaka från semester. Det tar alltid lite tid innan jag kommer igång med saker och de första 2 veckorna så känner jag mig ofta lite låg. Ingenting är bestående när man lever så här. Folk kommer och går. När någon flyttar känns det lite tomt och det tar ett tag innan man vänjer sig. Förra terminen hade vi fotokurs ihop, Maria, Karina, Martina och jag. Jag tror faktiskt det var en av de roligaste perioderna i mitt liv. Nu bor Maria i Sverige igen och fotokursen är slut. Det känns lite ledsamt och tomt, men man får skapa sig en annan tillvaro, med ny sysselsättning , bygga vidare på de som finns kvar, samtidigt som man får hitta nya vänner. Det är det som gör det är livet så speciellt....det är hela tiden i förändring, på gott och på ont.
Jag har i alla fall bokat upp mig på engelska kurs och spanska kurs den här terminen. Det ska bli riktigt kul. Flickorna har börjat läsa spanska i skolan, så jag tänkte att det kanske kunde vara bra för mig att väcka liv i mina spanskakunskaper. När det gäller engelskan, så behöver jag verkligen öva på grammatik och stavning. Att prata går hyfast, men det övriga behöver jag verkligen fräscha upp. Det var ju ett tag sen man studera engelsk grammatik.

Nej, nu är klockan alldeles för mycket. Måste verkligen lägga mig, så jag säger god natt från Shanghai
Nattinatt