Kycklingmamma!

Så då var man tillbaka i Shanghai. Har inte haft varken tid eller ork att ta upp bloggandet igen förren nu. Underbar semester i Sverige hade jag i allafall. Otroligt lyxigt att få åka hem till familj och vänner och dessutom få njuta av frisk luft och god mat. Rejält kallt var det, men vad gör väl det när luften är ren och klar. Fick några härliga promenader vid sommarstugan. Västkusten är fantastiskt vackert även på vintern. Det blev ju också en hel del vin och välsmakande mat, men trots det stod bara vågen på + 100g när jag vägde mig hemma i Shanghai igen. Känns helt ok!
Med lite hjälp fick jag målat i sommarhuset och en Ikeasoffa monterad. Jag är riktigt nöjd med resultatet, ser mycket fram emot att få bo där i sommar. Vi har en hel del kvar att göra, men nu är åtminstone vardagsrummet målat  och grå soffa står färdig. Det andra får vi ta lite då och då. Det är ju ett sommarhus.  Det ska inte vara ett stressmoment, utan en avkopplingsoas, där vi lägger ribban efter hur mycket vi vill och orkar göra ... inte vad vi måste göra. Fast det är klart,jag har en man som längtar efter att få arbeta lite med händerna. Här i Kina får vi ju inte göra något med huset, eftersom vi hyr det.                                           

                                                   



 

 



 





Okej, nu måste jag erkänna något ... jag är en kycklingmamma och just nu är jag en väldigt NERVÖS kycklingmamma. Idag flyger nämligen våra tjejer till Kambodja. Det är första gången vi släpper iväg de på en resa till ett annat land ... utan oss. Inte för att jag tror att de inte fixar det, för det vet jag att de gör. De är bara så långt borta, i ett annat land med allt vad det innebär... Nu är den här resan väl organiserad och skolan har gjort samma resmål i 5 år och han som är ansvarig är en mycket sympatisk och pålitlig man, så det kommer säkert gå jättebra. Fast även om man har alla dessa bra argument och gång på gång upprepar dem för sig själv, så försvinner tyvärr inte oron. Å andra sidan tillhör väl det föräldrarrollen .... man ska helt enkelt oroa sig lite.Nu kanske ni undrar vad de ska göra i Kambodja? Huvudsyftet med resan är att hjälpa till med uppbyggnaden av en skola, men det blir också lite sightseeing och historiaupplevelser. Resan är helt frivillig och runt 55 elever från secondary ska med, plus lärare och föräldrar. Barnen är indelade i olika grupper/ arbetslag. I varje arbetslag finns det minst 2 vuxna som är utbildade i första hjälpen. De har haft flera möten med eleverna om vad de ska tänka på, hur de ska uppföra sig och vad de inte får göra. Så allt känns väl förberett. Ja, jag längatr redan efter att höra hur de haft det.

Var på fotokurs igår. Vi besökte en filmstad utanför Shanghai. Där var inspelningar av film fullt igång och vi fick förmånen att öva porträtt fotografering på statisterna. Otroligt rolig dag, även om jag fortfarande var trött av jetlag. Lämnar er med lite bilder från dagen...

 

 

 



Sommarvärme!

26 grader varmt och sommarvärme...jag ska inte klaga...det är bara att njuta, för man vet inte hur länge det varar. Har lärt mig att det snabbt kan ändra sig här och om väderleksprognosen stämmer så ska det vara +6 och regn på söndag. Så visst är det härligt med lite värme när den väl kommer! Jag har lovat att packa ner lite i resväskan, när jag flyger till Sverige. SVERIGE!.... Kan inte fatta, men nu är det mindre än en vecka kvar .... härligt!. Ser verkligen fram emot att få komma "hem". Jag har insett att jag inte kommer att hinna med allt jag vill gör .... det är så många jag vill träffa, så mycket jag vill göra och dessutom ska jag hinna med att fixa lite i sommarhuset.  Som tur är är det inte långt till sommaren...våren brukar ju gå fort...så det jag inte hinner med nu få jag göra i sommar istället. Det är första gången jag är ifrån barnen så här länge. Det är en bra övning för oss alla fyra. Jag kommer säkert att sakna dom extremt mycket, men samtidigt ska det bli otroligt lyxigt att få resa på egen hand. Jag vet inte när jag gjorde det sist...
Nu till något helt annat....får man skryta lite? .... Jag är nämligen en stolt mamma över 2 tjejer som i nästa vecka ska få börja i den högsta nivån i engelska - English A. Tycker det är bra jobbat efter lite drygt 1 år här. Ska bli spännande att höra hur deras engelska kommer att utvecklas när det nu går i den nivån. Säkert högre krav, men också mer utveckling. De har haft en fantastisk lärare i english B, så vi hoppas på att de andra lärararna är lika bra.

Jag har börjat en ny fotokurs. Igår var första tillfället. Den här kursen är mer konstnärlig och man går inte igenom så mycket de tekniska bitarna. Mimo, vår lärare, är en fantastisk fotograf. Om jag lyckas få till ett kort, under den här kursen, som är något som liknar hennes "konst", så kommer jag vara mycket nöjd med mig själv. Det är Martina, Maria, Karina och jag som går kursen ihop. Vi satt som lyckliga småflickor och lyssnade på henne, samtidigt som hon visade sina fantastiska fotografier. Det är en otrolig förmån att få gå en sådan här kurs, på dagtid, utan stressen och i en liten grupp.

För ett år sen var det någon som sa till mig att det tar ett år att hitta sig själv och sin plats i den här miljön. För mig stämmer det så väl. Det är först nu jag har landat på riktigt. Jag har hittat en balans mellan sysselsättning, umgänge och träning. Jag vet att jag skrivit det förut, men att ha balans i livet är så viktigt oavsett var man än bor....

Inte ska jag ha

Smörgås med smör och ost, havreflan med choklad, smågodis, hamburgare med pommes frites ... ja ni hör ju själva. Mycket riktigt har jag kommit in i  tredje veckan och som väntat är jag inne i en nedåt spiral ... åtminstone mentalt. Vad jag är SUGEN på att ÄTA något ANNAT än, vitkål, sallad, kyckling och kokt ägg. Börjar bli en aning trött på det. Det är nu som man ska vara den där duktiga människan, som kan stå emot allt det där goda. Så varje gång jag börjar tänka onyttig, får jag snabbt slå bort det med  tankar som " du klarar det här", "du som har kommit så långt, inte ska du ha". Jag tycker dock att jag har klarat det hyfsat bra. I helgen hade vi besök av Patriks bror, vilket var mycket trevligt och roligt ... han hade givitvis med sig flera kilo svenskt lösgodis -  till barnen kanske ska tilläggas! Jag har faktiskt lyckats med bedriften att inte äta ett enda smågodis, så lite nöjd är jag med mig själv. Fast jag får väl erkänna att det blev ett par glas vin extra under helgen istället, men ibland måste man få leva också ... eller?

Ebba och Sara fick sin första tandställning i söndags. Kanske inte den roligaste erfarenheten de får vara med om här. Inte för att tandläkarana var otrevliga, tvärtom de var mycket professionella och trevliga, utan dom ställningarna de nu ska ha i 6-8 månader, ska skystera deras överbett, vilket innebär att de påverkar deras förmåga att äta och tala. Men som vi säger till dom ... det här gör vi för deras framtid. Sen efter den här behandlingen, så kommer de att få tandställningar, som rättar till själva tänderna. Så många tandläkarbesök blir det de närmsta 2 åren.

Jag jobbar min andra vecka på BISS. Nervositeten har lagt sig en aning, men jag undrar när de ska komma på att jag inte kan något. Så känns det nämligen när jag jobbar på en brittisk skola. I dag var jag t ex och stötta upp i en årskurs 6:a (10-11- åringar), som hade engelsk grammatik.. Fy så skrämmande. Visst kan jag prata engelska, men att skriva är något helt annat. Fast efter ett tag så insåg jag att mitt jobb blir nog mest att se till att barnen är fokuserade på sina uppgifter, så då släppte min nervositet lite. Jag jobbar även i årskurs 1 och 2, där känner jag mig lite mer hemma. Det är barn mellan 5 och 7 år, så gulliga och entusiastiska. Där känner jag att förskollärarrollen kommer mer till sin rätt och att jag faktiskt vet hur jag ska samtal med dom. Jag har i allafall bestämt mig för att inte ge upp, utan ska ge det här ett tag. Det är ju trots allt roligt att ha ett jobb att gå till...

Nu är jag och barnen ensamma ett par dagar. Patrik åkte idag nämligen till Dalian, norr om Bejing. SKF har någon fabrik där som han ska besöka. Annars har vi haft förmånen att ha honom hemma mycket, den här vintern. Därför ska jag inte klaga på att han åker iväg den här veckan. Han är ju dessutom hemma redan på torsdag igen!