Usch vad vpn strular. När man precis trodde att man fick tillbaka den, så försvann den igen. Den kommer och går lite som den vill just nu, så det gäller att passa på när den fungerar.
Har börjat att jobba nu. Jag har gått brevid i ett par dagar och det känns både kul och väldigt nervöst. Jag ska stötta upp i klasser, där det finns elever som behöver lite extra stöd. Mesta dels handlar det om 6-7 åringar, men det finns också barn i 10-års åldern som behöver lite hjälp. Det är där mesta av min nervositet kretsar kring. Att hjälpa till i engelska- och matteklasser, där undervisningen sker på engelska känns en aning skrämmande.Vet inte om jag fixar det, men någon gång så måste man kanske utmana sig lite... eller.?
Min hälsosatsning går faktiskt riktigt bra. Vågen står på 74,5, så ner 2,2 kg. Visst jag har en bit kvar, men det är skönt när man börjar känna att kläderna sitter lite lösare, att jag är lite piggare och att sockerbehovet är helt borta. Jag har inte trott på LCHF metoden för mig, tidigare, men nu när jag utesluter kolhydraterna, märker jag att sockerbehovet försvinner fortare en när jag t ex följde viktväktarnas program. Patrik försöker också komma i form, fast han har en annan tackling på det. Han utesluter inte alla kolhydrater, men däremot har han minskat på det. Hans mål är inte att gå ner en massa kilo ( 4 kg som mest), utan att bygga upp styrkan i kroppen och musklerna.
Nej, dags att förbereda mig för att åka till tandläkaren. Vad jag saknar friheten att kunna hoppa in i bilen och köra. Nu måste jag snart beställa taxi och sen får man hoppas på att den kommer. Idag är det regnigt ute, så då vill många ha en taxi, så vi få se om jag kommer iväg....
The little girl from Zhujiajio
måndag 25 februari 2013
torsdag 21 februari 2013
Lite av varje!
Jösses vad handikappad man blir när inte VPN funkar. I går var jag utan det under hela dagen, förutom en liten kortstund på morgonen. Utan VPN, ingen Facebook, ingen blogg, ingen youtube och ingen TV4 play. Man känner sig ju helt avskalad från resten av världen.
I Tisdags var jag på anställningsintervju på brittiska skolan. Låter som jag ska få en fast heltidstjänst, men riktigt så är det inte. De behöver en lärare som stöttar upp i olika klasser, där det finns elever som behöver lite extra stöd. Jag ska jobba 2 dagar i veckan, vilket känns som alldeles lagom. Ser faktiskt fram emot att jobba. Efter ett år utan arbete, har jag börjat att sakna mitt yrke. Att bara gå på luncher, shoppa och träna ger alldeles för lite i längden, man behöver något mer.... dessutom ger det lite extra i plånboken och det är inte fel. Fast visst är det lite nervöst. Jag ska jobba på ett annat språk, än svenska. Även om det är engelska så är det inte mitt modersmål. Vi får se hur det går....
Annars är det träning och viktnedgång som gäller. Idag är det exakt en vecka sen jag började och vågen idag står på 75,8. Det gick så bra i början, men de senaste dagarna har vågen hoppat upp och ner 200 gram. Lite irriterande! Men jag vet att jag tappar mycket de första dagarna, när sockret ( som binder mycket vätska) försvinner ur kroppen, för att sen stå still i säkert ett par veckor. Det är då man inte ska ge upp, vilket jag har gjort många gånger förr. Fast inte den här gången, den här gången är det andra bullar .... jag ska bara lyckas. För jag vill inte se fler kort på mig där jag är plufsig och otränad! Jag vill känna att jag har energi och ork och att mina barn slipper att höra en mamma säga att hon är trött och orkeslös.
Vi har i veckan haft födelsedagsbarn i familjen. Min stackars make, blev tyvärr alldeles för lite firad. Inga paket hade vi köpt honom. Visste helt enkelt inte vad jag skulle köpa. Först funderade jag på att åka till en fakemarkand och köpa något litet onödigt, men insåg att det bara skulle bli liggande. Det är alltid svårt att köpa present till honom, men i Shanghai känns det ännu svårare. Dels är det svårt att hitta bra butiker, med rätt innehåll, sen tar det lång tid att ta sig till de olika ställena. Jag får helt enkelt köpa honom något när jag är i Sverige, vilket är redan om 3 veckor. Ja just det, hur gammal blev han nu då? Jag får väl skriva 24 så blir han nöjd.
Idag är det fredag och min dag innehåller lite träning, lite kompletterings handling och ett försök gå igenom alla kort i datorn, typ 13000. Ebba och Sara kommer hem senare på fredagarna. De testar en självförsvarskurs, tillsammans med 3 andra skolkompisar. Annars är det lite tidigare hemgång på fredagarna än övriga dagar i veckan. 15.45 brukar bussen anlända till vårt område, än normalt 16.30. Långa dagar har dom ....
I Tisdags var jag på anställningsintervju på brittiska skolan. Låter som jag ska få en fast heltidstjänst, men riktigt så är det inte. De behöver en lärare som stöttar upp i olika klasser, där det finns elever som behöver lite extra stöd. Jag ska jobba 2 dagar i veckan, vilket känns som alldeles lagom. Ser faktiskt fram emot att jobba. Efter ett år utan arbete, har jag börjat att sakna mitt yrke. Att bara gå på luncher, shoppa och träna ger alldeles för lite i längden, man behöver något mer.... dessutom ger det lite extra i plånboken och det är inte fel. Fast visst är det lite nervöst. Jag ska jobba på ett annat språk, än svenska. Även om det är engelska så är det inte mitt modersmål. Vi får se hur det går....
Annars är det träning och viktnedgång som gäller. Idag är det exakt en vecka sen jag började och vågen idag står på 75,8. Det gick så bra i början, men de senaste dagarna har vågen hoppat upp och ner 200 gram. Lite irriterande! Men jag vet att jag tappar mycket de första dagarna, när sockret ( som binder mycket vätska) försvinner ur kroppen, för att sen stå still i säkert ett par veckor. Det är då man inte ska ge upp, vilket jag har gjort många gånger förr. Fast inte den här gången, den här gången är det andra bullar .... jag ska bara lyckas. För jag vill inte se fler kort på mig där jag är plufsig och otränad! Jag vill känna att jag har energi och ork och att mina barn slipper att höra en mamma säga att hon är trött och orkeslös.
Vi har i veckan haft födelsedagsbarn i familjen. Min stackars make, blev tyvärr alldeles för lite firad. Inga paket hade vi köpt honom. Visste helt enkelt inte vad jag skulle köpa. Först funderade jag på att åka till en fakemarkand och köpa något litet onödigt, men insåg att det bara skulle bli liggande. Det är alltid svårt att köpa present till honom, men i Shanghai känns det ännu svårare. Dels är det svårt att hitta bra butiker, med rätt innehåll, sen tar det lång tid att ta sig till de olika ställena. Jag får helt enkelt köpa honom något när jag är i Sverige, vilket är redan om 3 veckor. Ja just det, hur gammal blev han nu då? Jag får väl skriva 24 så blir han nöjd.
Idag är det fredag och min dag innehåller lite träning, lite kompletterings handling och ett försök gå igenom alla kort i datorn, typ 13000. Ebba och Sara kommer hem senare på fredagarna. De testar en självförsvarskurs, tillsammans med 3 andra skolkompisar. Annars är det lite tidigare hemgång på fredagarna än övriga dagar i veckan. 15.45 brukar bussen anlända till vårt område, än normalt 16.30. Långa dagar har dom ....
måndag 18 februari 2013
Nu är man igång !
75,6
Det känns riktigt bra att vara igång och när vågen visar positivt resultat känns det extra bra. Vet av erfarenheter att det alltid är lättast i början. Man känner sig mest motiverad och man ser resultat ganska fort. Jag är fullt medveten om att det kommer en svacka om en si så där 2 veckor, när nyhetens behag har lagt sig. När man känner att det inte är speciellt kul att leva på frukt och grönt. Då kommer den absolut jobbigaste perioden att försöka motstå frestelserna som finns runt omkring en. Jag hade i alla fall en bra dag igår. Kände att jag åt nyttigt.
Matintaget bestod av följande;
frukost:gröt med lite sylt och lite mellanmjölk.
lunch: sallad, med kyckling, päron , valnötter och lite grönmögelost
middag: sallad, vitkål med olja och vinäger, 2 smala bitar falukorv och en knäckebrödsmacka med lite smör.
Kom också iväg till gymmet, första gången på 3 veckor. Tog det ganska lungt eftersom jag fortfarande har känningar av en förkylning. En halvtimma på löpbandet blev det, dock inte i jogging fart, utan mer i rask promenad fart. Kändes ändå skönt att vara igång. Min plan är att suggsesivt öka intensitet och tid på löpbandet, så att jag till slut orkar en hel timma, fast där är jag nog inte förren om ett par veckor. Efter gymmet blev det lunch på Café Nar med Mei och Marta. Det var trevligt och gott, enda tills ägaren råkade höra att jag nämnde bryggkaffe för en av hennes anställda. Jag ville nämligen försäkra mig om att jag inte fick bryggkaffe när jag beställde, utan kaffe från expressomaskinen. Då kom ägarinnan fram till mig, mycket snäsigt och otrevligt och nästan skällde ut mig för att jag hade påstått att de hade bryggkaffe. Hon hade minsann bara expressokaffe och inget annat. Jag blev så förvånad över hennes beteende att jag inte visste vad jag skulle säga, så jag sa bara att jag tar dubbelexpresso med lite mjölk. Men Jösses, får man verkligen bete sig så mot en kund? Funderar allvarligt på att bojkotta hennes café i fortsättning. Hon borde kanske passa sig, för (förhoppningsvis) inom kort öppnas det ett stort köpcentrum i vårat område och där ska både " Element Fresh" och "Blue Frog" öppna. Ser fram emot det....
Idag blir det lite gym och sen ska jag faktiskt på en liten anställningsintervju. Inget märkvärdigt alls. Brittiska skolan behöver vikarie och min granne frågade mig om jag kunde tänka mig att jobba lite, vilket jag kunde. Max tre dagar i veckan får det bli dock, för jag har min Zumba, Majhonggrupp och kanske en ny fotokurs. Vill ju inte missa det, dessutom måste jag ju hinna med att träna. Nej, dags att förbereda lite betyg och intyg, även om allt är på Svenska så kan det vara skönt att ha med något slags bevis att man är utbildad.
Det känns riktigt bra att vara igång och när vågen visar positivt resultat känns det extra bra. Vet av erfarenheter att det alltid är lättast i början. Man känner sig mest motiverad och man ser resultat ganska fort. Jag är fullt medveten om att det kommer en svacka om en si så där 2 veckor, när nyhetens behag har lagt sig. När man känner att det inte är speciellt kul att leva på frukt och grönt. Då kommer den absolut jobbigaste perioden att försöka motstå frestelserna som finns runt omkring en. Jag hade i alla fall en bra dag igår. Kände att jag åt nyttigt.
Matintaget bestod av följande;
frukost:gröt med lite sylt och lite mellanmjölk.
lunch: sallad, med kyckling, päron , valnötter och lite grönmögelost
middag: sallad, vitkål med olja och vinäger, 2 smala bitar falukorv och en knäckebrödsmacka med lite smör.
Kom också iväg till gymmet, första gången på 3 veckor. Tog det ganska lungt eftersom jag fortfarande har känningar av en förkylning. En halvtimma på löpbandet blev det, dock inte i jogging fart, utan mer i rask promenad fart. Kändes ändå skönt att vara igång. Min plan är att suggsesivt öka intensitet och tid på löpbandet, så att jag till slut orkar en hel timma, fast där är jag nog inte förren om ett par veckor. Efter gymmet blev det lunch på Café Nar med Mei och Marta. Det var trevligt och gott, enda tills ägaren råkade höra att jag nämnde bryggkaffe för en av hennes anställda. Jag ville nämligen försäkra mig om att jag inte fick bryggkaffe när jag beställde, utan kaffe från expressomaskinen. Då kom ägarinnan fram till mig, mycket snäsigt och otrevligt och nästan skällde ut mig för att jag hade påstått att de hade bryggkaffe. Hon hade minsann bara expressokaffe och inget annat. Jag blev så förvånad över hennes beteende att jag inte visste vad jag skulle säga, så jag sa bara att jag tar dubbelexpresso med lite mjölk. Men Jösses, får man verkligen bete sig så mot en kund? Funderar allvarligt på att bojkotta hennes café i fortsättning. Hon borde kanske passa sig, för (förhoppningsvis) inom kort öppnas det ett stort köpcentrum i vårat område och där ska både " Element Fresh" och "Blue Frog" öppna. Ser fram emot det....
Idag blir det lite gym och sen ska jag faktiskt på en liten anställningsintervju. Inget märkvärdigt alls. Brittiska skolan behöver vikarie och min granne frågade mig om jag kunde tänka mig att jobba lite, vilket jag kunde. Max tre dagar i veckan får det bli dock, för jag har min Zumba, Majhonggrupp och kanske en ny fotokurs. Vill ju inte missa det, dessutom måste jag ju hinna med att träna. Nej, dags att förbereda lite betyg och intyg, även om allt är på Svenska så kan det vara skönt att ha med något slags bevis att man är utbildad.
söndag 17 februari 2013
Ett liv på återseende!
76,1
I fredags började mitt nya liv eller rättare sagt ett liv på återseende. För jag vet inte hur många gånger jag gjort den här resan förut. Man kommer till en viss gräns, sen finns det bara en sak att göra ... GÅ NER I VIKT. Den här gången har jag tänkt att göra mitt kämpande offentligt, mest för att det ska ge mig en morot, så att jag inte ger upp. Jag befinner mig i den åldern när kilo läggs på kilo, om man inget gör åt det. Det är så lätt att skylla på sin ålder när man går upp i vikt, att acceptera ett kilo till, ett kilo till och ett kilo till. Men nu ska jag sluta lura mig. Jag tror inte jag har ställt mig på en våg på över ett år och chocken blev därför extra stor när jag gjorde det. .... 76,7 .... hjälp! ... F-N har jag blivit så stor ... det kan inte vara sant ... men det var det. Mitt mål till sommaren är 70 kg .... gärna 68 om det går ... men jag börjar med 70. Så varje inlägg jag skriver kommer jag att börja med att skriva dagens vikt, kanske helt ointressant för er som läser, men som sagt var en morot för mig. Hur ska jag nu nå mitt mål, så här har jag tänkt det
1. ta bort sockret i möjligaste mån. Unnar mig som mest lite sylt till gröten
2. undvika kolhydrater, så som ris, pasta, vitt bröd
3. äta mycket mer grönsaker
4. motionera dagligen, tex en timme på löpband / en timme Zumba / en timme aquazumba
5. minimera alkoholintaget ( låter som jag är beroende, men det är lätt att det blir ett par glas vin till maten på fredag och lördag.)
6. minska storleken på och antalet portioner. Det räcker kanske att ta mat en gång , inte två eller tre gånger.
Om det är några unga tjejer eller killar som läser detta, vill jag bara säga att det här handlar inte om att bli extremt smal. Det här handlar om att bli hälsosam, vältränad och att få energi och ork att göra roliga saker. Jag tycker det är viktigt att poängtera, för jag vet vilken hets det är i media och tidningar som riktar sig till unga människor. Men den bilden som ges där är inte realistisk och ställer tyvärr allt för höga krav på de unga. Jag vet inte hur många gånger vi suttit och pratat med våra tjejer om detta. Så för mig är det viktigt att poängtera att det först och främst är en hälsoaspekt!! Det handlar om att jag ska känna att min kropp har energi och ork att göra saker och det tror jag att den får med hjälp av några kilo mindre och dessutom är mer vältränad.
I fredags började mitt nya liv eller rättare sagt ett liv på återseende. För jag vet inte hur många gånger jag gjort den här resan förut. Man kommer till en viss gräns, sen finns det bara en sak att göra ... GÅ NER I VIKT. Den här gången har jag tänkt att göra mitt kämpande offentligt, mest för att det ska ge mig en morot, så att jag inte ger upp. Jag befinner mig i den åldern när kilo läggs på kilo, om man inget gör åt det. Det är så lätt att skylla på sin ålder när man går upp i vikt, att acceptera ett kilo till, ett kilo till och ett kilo till. Men nu ska jag sluta lura mig. Jag tror inte jag har ställt mig på en våg på över ett år och chocken blev därför extra stor när jag gjorde det. .... 76,7 .... hjälp! ... F-N har jag blivit så stor ... det kan inte vara sant ... men det var det. Mitt mål till sommaren är 70 kg .... gärna 68 om det går ... men jag börjar med 70. Så varje inlägg jag skriver kommer jag att börja med att skriva dagens vikt, kanske helt ointressant för er som läser, men som sagt var en morot för mig. Hur ska jag nu nå mitt mål, så här har jag tänkt det
1. ta bort sockret i möjligaste mån. Unnar mig som mest lite sylt till gröten
2. undvika kolhydrater, så som ris, pasta, vitt bröd
3. äta mycket mer grönsaker
4. motionera dagligen, tex en timme på löpband / en timme Zumba / en timme aquazumba
5. minimera alkoholintaget ( låter som jag är beroende, men det är lätt att det blir ett par glas vin till maten på fredag och lördag.)
6. minska storleken på och antalet portioner. Det räcker kanske att ta mat en gång , inte två eller tre gånger.
Om det är några unga tjejer eller killar som läser detta, vill jag bara säga att det här handlar inte om att bli extremt smal. Det här handlar om att bli hälsosam, vältränad och att få energi och ork att göra roliga saker. Jag tycker det är viktigt att poängtera, för jag vet vilken hets det är i media och tidningar som riktar sig till unga människor. Men den bilden som ges där är inte realistisk och ställer tyvärr allt för höga krav på de unga. Jag vet inte hur många gånger vi suttit och pratat med våra tjejer om detta. Så för mig är det viktigt att poängtera att det först och främst är en hälsoaspekt!! Det handlar om att jag ska känna att min kropp har energi och ork att göra saker och det tror jag att den får med hjälp av några kilo mindre och dessutom är mer vältränad.
Hongkong med mersmak
Vet att det var ett tag sen sist, men nu är jag här igen. I torsdags åkte våra gäster hem. 12 intensiva dagar går alldeles för fort, men vi hann med att visa dom Shanghais turistiska höjdpunkter. Dessutom blev det en resa till HongKong med dom. Som om det inte skulle vara nog hann Karin, Fredrik, Selma och Lisa med Bejing också ... inte illa på 12 dagar. Tempot var högt och jag är inte förvånad om de ligger utmattade hemma i Göteborg just nu. Roligt var det i alla fall , att ha dom här ... även om vi oturligt nog blev sjuka under lovet ... först Sara, sen Ebba och sist jag ... i vår familj. Det var inte precis det jag hade planerat, men vad skulle vi göra, det var bara att gilla läget och bädda ner sig. Det var länge sen jag kände mig så risig. Egentligen inget märkvärdigt alls...feber, hosta och allmän utmattning... men det räckte för mig för att jag inte skulle orka göra någonting. Som tur var så blev jag frisk nog att åka med till HongKong, vilket jag naturligtvis var jätteglad över. Vilken fantastisk stad! Höga, fräcka byggnader, som klädde den kuperade naturen. Staden kändes ren, människorna vänliga, trafiken civilserad och dessutom pratade så gott som alla engelska. Det blev ju förstås en hel del shopping. Jag fick äntligen min efterlängtade mobiltelefon. Dock ingen Iphone, utan valet föll på Samsung galaxy, efter att jag sett och klämt på Karins och Fredriks telefoner . Känner mig en så länge nöjd med mitt val, även om jag undrar hur jag tänkte när jag valde ett nytt märke...jag som inte är speciellt tekniskt lagd av mig. Nu måste jag lära mig ett nytt system! Hjälp!
Patrik köpte mig en ny systemkamera också. Som han sa , det här är födelsedagspresent, julklapp, alla hjärtansdagspresent i ett. Faktum är att det var faktiskt billigare med kameror där. Kameran som vi köpte var ungefär 2-3000 kr billigare än i Sverige. Dessutom är det ett nöje att fota med den. Den känns snabbare och fotona blir skarpare ... åtminstone inbillar jag mig det.
Vi hade lovat barnen ett besök på en nöjespark. Först tänkte vi gå på Disneyland, men fick höra att det var litet och kanske för mindre barn. Blev istället tipsade om Ocean Park, som skulle vara en blandning mellan nöjespark och djurpark. Vi åkte dit, med egentligen inga förväntningar alls och blev positivt överraskade. Det fanns flera fräcka berg- och dalbanor. Vi fick också se pandor, delfiner och sjölejon. Det kändes som barnen var nöjda med dagen. Eftersom kineser ( generellt) inte gillar att åka snabba bergbanor, var det i stort sätt inga köer på de attraktionerna som barnen ville åka. Det gillade vi skarpt!
Det var kinesiskt nyår när vi var där och det firade Hongkongkineserna stort. Vi har nog aldrig sett ett så långt och påkostat fyrvekeri som i Hongkong. I hela 25 minuter pågick det och varje gång de ökade intensiteten i fyrvekeriet, trodde vi att det skulle vara slut, men det bara fortsatte. Över 300 000 människor var nere vid hamnen och tittade på det. Trots den stora folkmassan så var det förvånansvärt lungt och väldigt smidigt försvannan massan in i staden efteråt.
Nej, dags att planera middag. Tror att det blir lite chorizo från Sverige. Nu är frysen fylld av svenska råvaror igen. Gott!
Patrik köpte mig en ny systemkamera också. Som han sa , det här är födelsedagspresent, julklapp, alla hjärtansdagspresent i ett. Faktum är att det var faktiskt billigare med kameror där. Kameran som vi köpte var ungefär 2-3000 kr billigare än i Sverige. Dessutom är det ett nöje att fota med den. Den känns snabbare och fotona blir skarpare ... åtminstone inbillar jag mig det.
Vi hade lovat barnen ett besök på en nöjespark. Först tänkte vi gå på Disneyland, men fick höra att det var litet och kanske för mindre barn. Blev istället tipsade om Ocean Park, som skulle vara en blandning mellan nöjespark och djurpark. Vi åkte dit, med egentligen inga förväntningar alls och blev positivt överraskade. Det fanns flera fräcka berg- och dalbanor. Vi fick också se pandor, delfiner och sjölejon. Det kändes som barnen var nöjda med dagen. Eftersom kineser ( generellt) inte gillar att åka snabba bergbanor, var det i stort sätt inga köer på de attraktionerna som barnen ville åka. Det gillade vi skarpt!
Det var kinesiskt nyår när vi var där och det firade Hongkongkineserna stort. Vi har nog aldrig sett ett så långt och påkostat fyrvekeri som i Hongkong. I hela 25 minuter pågick det och varje gång de ökade intensiteten i fyrvekeriet, trodde vi att det skulle vara slut, men det bara fortsatte. Över 300 000 människor var nere vid hamnen och tittade på det. Trots den stora folkmassan så var det förvånansvärt lungt och väldigt smidigt försvannan massan in i staden efteråt.
Nej, dags att planera middag. Tror att det blir lite chorizo från Sverige. Nu är frysen fylld av svenska råvaror igen. Gott!
söndag 3 februari 2013
Gästerna har anlänt...jippi!
Äntligen är dom här. I går kväll klockan 19, anlände de till vårat hus, trötta men välbehållna - Fredrik, Karin, Selma och Lisa. Det lustiga är att det kändes som vi sågs igår, man bara tar vid där vi var sist ... fast så är det ju med riktigt bra vänner...man behöver ingen uppstartssträcka. De kommer att få 10 intensiva dagar i Kina. Förutom Shanghai, flyger de också till Bejing och HongKong. Eftersom vår familj redan varit i Bejing, hoppar vi det, men möter upp dom i HongKong istället. Ser verkligen fram emot det. Har aldrig varit i HongKong, men alla som varit där säger att det är en fantastisk stad. Dessutom är det runt 20 + grader och det har jag inget emot. Här i Shanghai hade vi faktiskt också lite värme förra veckan. Termometern kom upp i hela 19 grader en dag. Nu har den dock skunkit ner igen och vi har starx över +10 på dagarna. Men om solen lyckas ta sig igenom smoggen, så kan man känna att våren är på gång. Apropå smogg, igår hade vi nog den bästa luften på säkert ett halvår. På en skala på 0 - 500 , var luftkavliten på 42, vilket är mycket bra för att vara här. " Det luktar natur ute", sa Sara när hon gick ut. Hm...det säger en del om hur luften varit här under vinter...
Vi får se vad vi hittar på idag...det hänger på den sk luften...är det bra sikt blir det PearlTower eller kapsylöppnaren, är det sämre blir det besök till glasögonmarknaden och fabricmarket. Oturligt nog är både Ebba och Sara krassliga och får stanna hemma idag, medans vi andra beger oss ut.
Vi får se vad vi hittar på idag...det hänger på den sk luften...är det bra sikt blir det PearlTower eller kapsylöppnaren, är det sämre blir det besök till glasögonmarknaden och fabricmarket. Oturligt nog är både Ebba och Sara krassliga och får stanna hemma idag, medans vi andra beger oss ut.
fredag 1 februari 2013
Stolt mamma!
Den här veckan har varit intensiv för barnen på skolan. Eftersom det snart nalkas kinesiskt nyår, så har barnen förberätt och repeterat föreställningar. Både på Primary och Secondary. I Tisdags var det årskurs 2-5, som genomförde en musikalisk resa, som handlade om alla de 14 olika djur/figurer, som representerar olika år i Kina. Förra året var det drakens år, i år är det ormens. Vilken fantastisk föreställning det var och jag säger inte det bara för att Axel var med. Den var faktiskt otroligt bra. Musiklärarna på skolan hade skrivit helt ny musik speciellt för den här föreställningen, dekoren var jättevacker och barnen sjöng och dansade med sådan inlevelse att man nästan fick en liten glädjetår i ögat. Det kändes faktiskt som man var på en professionell föreställning. Sen blir man ju lite stolt som mamma att se sin lille son stå på en scen, utan till synes någon nervositet, blomma ut och sjunga och dansa som bara den. För er som känner Axel förstår nog att han kommit en lång väg, han som tidigare inte gillat att få speciellt mycket uppmärksamhet, har nu stått på¨en scen inför säkert 100 personer. Jag vet inte hur den här skolan gör det, men på något sätt så får de barnen att blomma ut börja tro på sig själva och våga ta för sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)