Jag säger bara Homeland!

Till alla er som tycker om att se en riktigt bra film eller serie....

Jag har precis sett sista avsnittet på Homeland säsong 2. Vilken serie, den har precis allt, kärlek dramatik och spänning ... paketerad i en modern berättelse. Har jag börjat att titta , så kan jag inte sluta. Man sugs in i alla dessa fantastiska karaktärer, man vill veta mer om dom, förstå dom och se hur det går för dom. Det är inte konstigt att serien vann flera priser på Golden Globe galan. Båda huvudrollsinnehavarna vann  ...välförtjänta ... men den som har fastnat hos mig är den unga tonårstjejen, dotter till Brody i serien, spelad av Morgan Saylor. Fasiken vad bra hon är. Hon lyckas gestalta en tjej som slits mellan att vara tonårstjej, hantera sin fars återkomst till familjen och oron över allt som händer, på det mest naturliga sätt. Jag hoppas och tror att hon har en lång karriär inom film- och tv-industrin.

Ja, ni hör ju själva hur jag låter ... jag kanske ska byta yrke ... nej, skämt å sido, men visst är det underbart när en film eller tv-serie tar tag i en och slukar in en i annan miljö ...

Nå, tillbaka till verkligheten igen. I går var det onsdag och jag var på Zumban som vanligt och som vanligt kände jag mig som en elefant, med armar och ben som spretade åt alla möjliga håll. Men vad gör väl det när man har kul och känner att det faktiskt ger lite resultat. Bakom den " lilla" putmagen finns det trots allt en antydan till muskel. Ja det är väl bara att fortsätta och kämpa så ska den där putmagen förhoppningsvis vara borta lagom till sommaren. Efter Zumban så var det bara att skynda mig hem, för en snabbdusch och något form av matintag, för att sen bege mig hem till Kristina, för lite Majhong. Det är riktigt roligt att vi har kommit igång med den här gruppen. Vi sitter och fikar och snackar i 1 timma och spelar Majhong i 1,5 timma. Jag har fortfarande inte fått kläm på alla regler och poängräkningen. För att sammanfatta det kort, så kan man säga att man ska samla på 1 av 3 olika serier, "bambu", "tecken" och "cirklar", sen kan man samla på vindar, drakar och blommor, som också kan ge poäng. Men för att ge en enklare förklaring, kan man säga att det är en blandning mellan poker, uno och Yatzi fast med stenar. Fast när jag tänker efter så var det inte någon enkel förklaring heller, så jag lämnar den punkten och går vidare.

Resten av dagen avlöpte väl. Tyckte jag var rätt duktig, eftersom jag äntligen fick räkningar betalda.
Det är konstigt, när man har all tid i världen borde det inte vara så jobbigt att få saker och ting gjorda, men av någon anledning så är det ibland ett företag att genomföra det som står på agendan. Jag har insett att jag presterar mycket bättre under press. När jag jobbar så kan jag även hinna med att städa, handla och laga mat under samma dag ... kanske inte riktigt, men nästan.

Barnen kom hem vid 16.15 som vanlig. Vrålhungriga kastade dom sig över mellanmålet, som jag dukat fram. Eftersom tjejerna inte hade något prov eller inlämningar till idag, så unnade vi oss en myskväll framför TV:n. Jag beställde indiskt och sen tittade på "Gleeproject S2" och åt NyaZeeländskt godis. Vi hade det så mysigt att jag glömde av att Axel hade kinesiskaläxa till idag. Stackars Axel var lite smått förtvivlad över att han inte gjort son läxa, vilket förövrigt var en rätt så svår läxa, som jag insåg att jag inte hade kunnat hjälpa honom med. Så i morse var Axel väldigt noga med att se till att jag skrev till hans lärare och förklarade att han behövde hjälp.

Nej, måste sluta nu. Ska åka in till dwntown med Martina, ta lite kort och äta lunch. Solen skiner också så det ser ut att bli en härlig dag...

Så var vi igång igen...för att ha lov snart

 Det finns 2 stora samtalsämnen bland expats, den ena är maten och den andra är luften. När man lever i en stad som Shanghai är det väldigt lätt att bli fixerad vid dessa två ämnen, just för att de påverkar vår vardag så mycket. Vissa dagar får t ex inte barnen gå ut på rasten, när de är i skolan, för att luften är så dålig. Amerikanska konsulatet i Shanghai gör mätningar på luften dagligen, där de mäter kvalitén och antalet farliga partiklar i luften. Jag hörde någonstans, att om man mäter luften på den mest trafikerade leden i Stockholm så ligger den på 50 , på en skala 0 - 500. Här i Shanghai har luftkvaliten eller snarare den dåliga luftkvalitén legat så högt som över 300 (extremt ohälsosamt) vissa dagar. För ni som är intresserade kan man gå in på följande sida  http://shanghai.usembassy-china.org.cn/airmonitor.html och läsa mer om detta, där står det även vad de olika siffrorna står för.  Nu tror jag att våra kroppar fixar att bo 2,3 även 4 år i den här luften, men viss får man en tankeställare när man  bor här och visst undviker man att vara ute när luften är extremt dålig.
När det gäller maten så är det ett litet företag att gå och handla här. För att lyckas få ihop ingredienserna till en middag, måste man ibland besöka kanske 2 eller 3 olika butiker innan man hittar allt. Jag kan säga att variera middagsmaten är en utmaning här. För oss är det fyra maträtter som återkommer oftast : kyckling i currysås, köttfärssås, pasta med bacon och stekt fläskfilé med pasta. Fast ibland kan jag slå på stort och laga tjockpannkaka med bacon - wow! Jag sa till Patrik om jag någonsin i framtiden, när vi åter bor i Sverige, klagar på vad jag ska laga till middag - påminn mig då om Kina. Jag tror inte det finns en enda svensk här som inte saknar ICA, denna otroligt fantastiska matkedja. Nej, nu låter det som jag gnäller och det vill jag absolut inte göra, så över till något helt annat...Ebba och Sara ska få tandställning. Vi var hos tandläkaren igår och de ska få två tandställningar, en som justera överbett och ojämnt bett och en annan som justera tänderna. Tydligen så kan de få problem som vuxna om de inte åtgärdar det nu.  Jag är så glad att de ska få göra det här. Själv har jag haft problem med mina käkar hela mitt liv och stundtals har jag rejäl smärta i  i dem. Det är inget jag önskar dem.

Annars är skolan åter igång . En hel del inlämningar och läxor, men också en del förberedande för firandet av det kinesiska nyåret. Det kommer att vara uppträdande av eleverna, där de sjunger och spelar traditionella kinesiska visor, med anknytning till nyåret.

Om 2 veckor är det lov igen, 2 lovveckor dessutom. Inte så bra egentligen, eftersom man precis kommit igång med allt. Fast i år känns lovet extra kul eftersom vi får besök från Sverige. Längtar så att få hit Karin, Fredrik, Selma och Lisa.

I Lördags var vi på middag hos Gloria och Tony. Fyra familjer från fem olika länder, Spanien, Portugal, Belgien/Brasilien och Sverige. Vi kom in i intressanta diskussioner om våra olika upplevelser kring hur det är att bo i en stad som Shanghai...vad man saknar från sitt eget land och vad man upplever som bättre. Upplevelser kan bli  olika beroende på vad man kommer ifrån och vad man har med i bagaget.  Jag har i allafall blivit mer ödmjuk här, när det gäller andras reaktioner och upplevelser oavsett vad det än gäller. Patrik  berättade t ex att han vid ett tillfälle disskuterat med en av hans anställda om Italien, där hans anställd varit på tjänsteresa. Patrik hade frågat honom om hur han upplevt landet. Han hade svarat att " maten varit fruktansvärd" och att han "aldrig skulle kunna tänka sig att flytta dit". "Varför" hade Patrik frågat. " För att man får inget ris till maten". Tycker att den lilla diskussionen är så slående...där man är uppvuxen och har sina rötter, det är där man har sitt hjärta. Det är klart att de saknar sin mat och sin kultur när de är utomlands, precis som vi kan sakna våran.
Jag har sagt det förut, men det tåls att säga igen, det finns inte bara ett sätt att leva sitt liv...

Långt borta, men ändå som hemma

Ja då gör jag ett nytt försök och laddar upp lite kort från resan. När man går igenom korten och tittar på dom, är det så naturligt att man börjar reflektera över sin resa och allt man varit med om. Det som jag tror både slog mig och Patrik, är att det finns faktiskt en del likheter mellan Nya Zeeland och Sverige. Okej, naturen är mycket mer dramatisk där, högre berg, blåare vatten, fräckare vattendjur, grönare kullar, men luften är lika ren och klar, i vissa delar känns vegetationen som i Sverige, med björkar och barrskog. Naturen är lätt tillgänglig så som allmänna badvikar och möjligheten att kunna röra sig hyfsat fritt i naturen. Vi var på andra sidan jorden, så långt bort man kan komma från Sverige, men i vissa stunder kändes det som Sverige. Rätt kul på sitt sätt. Något annat som slog oss också, var hur otroligt trevliga NyaZeländarna är, men också hur stolta de är över sitt land. Vart man än kom så mötte man glada, öppna och naturligt trevliga människor....det var inte bara på turistbyrån eller på hotellet, utan även i  en helt vanlig matbutik. Det kunde sluta med att vi stod och snackade med ett butiksbiträde om var vi kom från, hur det var i vårt land och hur vi upplevde Nya Zeeland. Alla lika glad och stolta över att man ville komma och besöka deras land.
 Maten var som en blandning mellan England och USA... mycket "fish and chips", hamburgare, grillat kött och så lamm ...förstås... vilket vi uppskattade mycket, med tanke på att det är så svårt att få tag på riktigt gott kött och god fisk i Kina. Å, vad vi åt gott! Det kan fortfarande vattnas i munnen på mig, när jag tänker på de goda lammracken och den saftiga oxfilén. Överallt kunde man se får och kossor gå och beta i de vackraste hagarna, så det vore väl konstigt om inte köttet hade smakat bra. Ja, ni hör själva hur jag låter...alldeles euforisk...men jag tror att både de visuella upplevelserna och smakerna blir så mycket starkare när man bor i ett land som Kina.
Det blev också en hel del vin, som har satt sina spår på min kropp. Så nu är det bara att bita i det sura äpplet och börja och träna igen, undvika socker och äta mindre portioner. Jag tränade Zumba i onsdags, gick väl så där. Varken kroppen och huvudet hängde med, dessutom hade hon bytt koreografi, så det gjorde inte saken lättare. Mycket armar och ben, som rör sig samtidigt, med ett segt huvud, är ingen bra kombination...
Vår Mahjong-grupp har startat också. Vi hade vår första träff i veckan. en gång i veckan är det tänkt att vi ska träffas. Just nu håller Kristina, som har spelat Mahjong i 1 1/2 år, att lära upp oss andra, sen är det tänkt att vi ska klara oss själva. Kul är det  iallafall. Mitt mål är att jag ska kunna lära mina kära familjemedlemmar att spela det, för både barn och vuxna kan delta. vi får se om jag lyckas...

Nej dags för mig att bege mig till gymmet. Lämnar er med lite foton från Nya Zeeland.


Nyårsafton i Kaikoura

Lake Taupo, Nordön

Vattenfall på nordön, kommer tyvärr inte ihåg namnet

Det turkosblåa vattnet såg aman inte bara i havet, utan även uppe i bergen

Nära Turangi, nordön

Vulkanlandskap en rolig lekplats för vissa!

Nordön

Kusten utanför Nelson på sydön

Vi hade turen och fick se 5 valar utanför Kaikoura

Pannkaksklipporna, på västkusten - sydön

Hemma igen!

Först vill jag önska er all ett riktigt gott nytt år. 2013, det är inte klokt...

Nu är vi hemma igen efter 3 fantastiska veckor på Nya Zealand. Det har varit veckor fyllda av aktiviteter och upplevelser. Nya Zealand är verkligen vackert och naturen är så variationsrik. Vi har fått uppleva, paradisstränder, djungel, vulkanlandskap, turkosblått hav, vattenfall, barrskog, gröna slätter. höga berg, glacierer, pannkaksklippor, varma källor, vackra kuststräckor och mycket mer. Vädret har också varit varierande. Började med sol i ett par dagar för att sen övergå till regn.Efter ett antal dagar med nederbörd hade vi nästan gett upp, men det vände och vi fick faktiskt hela 10 dagar med sol på raken. Vi hade förbokat alla hotell, men insåg efter ett tag att vi behövde ändra lite på vår resrutt. Vi skippade södra delen av sydön, eftersom det hade blivit alldeles för mycket sittande i bilen och för lite tid att stanna till . Så här i efterhand känns det som ett klokt beslut.Vi fick ett lugnare  tempo och mer tid till att slappna av. Nu var det tänkt att jag skulle lägga upp lite bilder, men av någon anledning har den funktionen blockerats och jag kan inte göra det. Om jag eller snarare Patrik kan lösa det, så kommer bilderna längre fram i veckan.

 Här har vardagen börjat igen. Barnen är åter i skolan, Patrik är på jobbet och jag försöker komma igång med träningen. Var på Zumba i går. Lite segt i både kroppen och huvudet, men jag lyckades ta mig igenom ett pass trots allt. Ska försöka gå ner några kilo innan vi får besök från Sverige, vilket är om 3,5 vecka. Då kommer Fredrik, Karin, Selma och Lisa. Det ska bli så himla kul. Ser så fram emot det och nu känner jag att jag kan visa dom Shanghai efter att ha bott här i ett år. Jag hoppas det hunnit bli lite varmare, för nu är det kallt här. Fast det är klart efter 3 veckor med sommar, så kanske det känns lite extra kallt...

Okej, det här inte lätt att erkänna, men jag klantade mig rejält på semestern. Ni vet, hur man som förälder säger till sina barn att inte hänga över kanten på båten när man ska ta kort, för risken finns att man tappar sin Iphone, Ipod, kamera eller vad man nu tar kort med. När vi vid ett tillfälle alldeles, i början av semestern, var ute på havet och tittade på delfiner, hade jag vid flera tillfällen sagt till barnen att inte stå för nära kanten och ta kort, för det kunde vara så lätt att tappa den. Jag hade använt våran stora kamera under stort sätt hela båtfärden... kameran hängande med en rem runt min hals. Men så är man så otroligt glad över det man får vara med om, så man (ok. jag) får för sig att ta upp sin Iphone istället och ta ett kort med.....för i Nya Zealand har man ju tillgång till facebook över allt  och möjlighet att visa dom där hemma vad man är med om (och det är man också glad över)...då händer det som inte får hända...mobilen glider ut ur min hand...studsar ner på deck...tar ett rejält iritterande skutt ut i havet och jag hör någon bakom  mig säga... "och där försvann den"... som om jag inte  fattade det! Jag blir alldeles kall inombords! Vad har jag gjort! Jag tror aldrig jag kännt mig så klantigt och dum i hela mitt liv...så fruktansvärt ONÖDIGT! Jag går ner i båten och skakar på huvudet..."jag har tappat den" säger jag och svär alla möjliga ord jag kan komma på. För ett kort ögonblick tror Patrik och barnen att jag tappat den stora kameran i vattnet, så  till en början är Patrik nöjd över att det " bara " var Iphonen... ja, ja vad ska man säga. det finns bara ett ord KLANTIGT. Om jag är riktigt snäll så får jag förhoppningsvis köpa mig en ny telefon när vi är i HongKong, om en månad. Nu lånar jag tacksamt Ebbas telefon tills vidare...