The little girl from Zhujiajio

The little girl from Zhujiajio

onsdag 24 oktober 2012

"Gör dom större"

Ja, då har man agerat fotomodell för första gången i sitt liv. Det var en mycket intressant, rolig och lite obekväm upplevelse. I går var vi nämligen hemma hos vår kursledare i hennes lilla studio. Ja studio och studio, hon hade tagit beslag på deras vardagsrum . Som hon sa; normalt kanske det är barnen som lägger beslag på vardagsrummet med sina leksaker, men i vårt fall är det jag . Jag hade inte förstått att vi hade special hemläxa och missat totalt att man skulle ha med sig något svart och något vitt att ha på sig. Dessutom skulle man ha klippt ut något intressant modellfoto från någon modetidning. Det hade jag också missat. Jag skyllde på min frånvaro av förra gången, även om hon säkert hade skrivit det i något mail. Hur som helst fick vi turas om att vara modeller och fotografer. Jag kan säga att efter den här dagen har jag stor respekt för dessa två yrken. Det är en konst att få till det perfekta fotot och vad modellen gör och vad fotografen gör är lika viktigt. Ja, för hur ler man med ögonen, utan att le med munnen? Det var svårt kan jag säga. Till mig sa hon att jag inte fick le så mycket. Alla andra som var med igår, har vackra, stora ögon. Mina är små och blir som minimala sträck när jag ler. " Gör dom större" sa hon. Hur fasiken gör man ögonen större? Då blir det lätt att man stirrar som en vettskrämd katt, när man försöker öppna upp ögonen. Efter några försök, med huvudet lutande åt alla håll och kanter, kom hon på att man ska fotografera mig uppifrån och att jag ska titta uppåt med en längtande blick. Ja hmm... det ska bli väldigt intressant att se resultatet om en vecka. Dessutom hade jag en stor jäkla finne som jag förbrilt försökte sminka bort. Nej, modell jobbet är inget lätt yrke och inget för mig. Men roligt var det! Vi skrattade gott när vi försökte posera med kraft, samtidigt som vi skulle vrida vår kropp i dom mest omöjliga lägena ( åtminstone för en 40+- are). Som fotograf gällde det att hitta den perfekta ljussättningen. Tänk hur olikt ett foto kan se ut, beroende på hur ljuset faller. Jag blev lite sugen på att köpa spotlight och skärmar. Det visade sig inte alls vara dyrt. 400rmb för en komplett uppsättning. Vi får se ... köpa är ju lätt, men sen ska man få plats med det också, så jag får nog hejda mig lite.

I dag får vi hem Ebba och Sara. Jag är så nyfiken på hur de har haft det. Telefonen har varit helt tyst från deras sida, så det måste vara ett gott tecken. Några rapporter ha skickats till oss föräldrar från deras rektor och läser man dom verkar de ha haft en fantastisk vecka.

 

tisdag 23 oktober 2012

Visst känns det lite tomt i huset!

Huset känns lite extra tomt och tyst när tjejerna är på skolresa. Axel njuter fullt ut. Att få ha mamma och pappa för sig själv är inte fy skam. Fast så är han forfarande ett ganska litet barn och vi är fortfarande jättebra i hans ögon. Ebba och Sara, som befinner sig i början av sina tonår, tycker däremot inte det. För hur pinsam kan man egentligen vara som förälder i deras ögon? Det tror jag de flesta tonårsföräldrar kan svara på, nämligen; extremt pinsam! Fast visst är det är helt i sin ordning. Det tillhör ju åldern. Hur som helst, de verkar ha en rolig skolresa. Idag fick vi det här mailet av deras rektor.

 

Jag kan inte påstå att jag har varit med om något äventyr här hemma som mina döttrar. Nej den största bedriften från min sida var att jag tog mig till aquazumba-passet idag. Fortfarande med en liten förkylning i kroppen lyckades jag ta mig igenom hela passet, även om jag kände att kroppen sa ifrån lite. Att det ska vara så svårt att bli av med en förkylning. Jag är osäker om jag ska gå imorgon, vill inte riskera bli sämre. I morgon har jag åtminstone fotokursen, som jag missade förra veckan. Vi ska få komma hem till vår kursledare och få ta porträttfoton i hennes studio. Det ser jag fram emot. Bäst att man förbereder sig med att sminka bort alla finnar och rynkor. Kanske att ni får se resultatet vid ett senare tillfälle, om mina kurskamrater delar med sig av sina alster ,dvs.
 
Hann också med en trevlig lunch hos Alejandra idag. Våra knytis-luncher är som vanligt väldigt trevliga. God internationell mat och trevligt sällskap kan aldrig gå fel.
 
Apropå mat, måste börja med middagen snart. Inser att klockan är alldeles för mycket. Hemma i Sverige är det väl lunchdags, så jag får önska er en smaklig måltid!
 


måndag 22 oktober 2012

Nu är jag här igen..

Så nu är jag tillbaka. Jag vet att det är flera som vill att jag ska vara mer aktiv på min blogg än vad jag har varit på sistone.  Men det är inte alltid lätt att få till det där med skrivandet, särskilt inte när man är sjuk och när internet slutar fungerar  - villket hände mig förra veckan. I början av förra veckan drabbades jag av ett märkligt virus, som bara resulterade i feber och ont i halsen. Tyvärr blev jag så pass dålig att jag behövde ligga och vila i några dagar. Trist och slöseri med tiden. Jag missade både föräldrarmöte i Svenska skolan, min fotokurs och  dessutom all träning. Så fruktansvärt typisk nu när jag äntligen blivit lite mer aktiv. Varför är det alltid så att man blir sjuk när man är som mest aktiv? Kan inte de där infektionerna komma när man inget har att göra. I Torsdag började jag dock känna mig bättre och åkte in till French Conssesion för en träff med Harumi och Karina. Det kändes som välbehövligt efter att ha legat i några dagar. Vi gick på basar och åt en härlig lunch på GloLondon (www.glolondon.com). Vi blev så inspirerade av stället att vi beslutade oss för att vi ska unna oss en kväll ute den här veckan. Få se var vi hamnar då.

I fredags åkte jag och Karina in till Pudong för att fotografera. Jag har inte varit den bästa på att göra mina fotoläxor. Först upptäckte vår kursledare att det var fel på mitt objektiv till kameran och sen hade överföringssladden till kameran mystiskt försvunnit och jag har inte haft möjlighet att föra över mina foton till datorn. Jag tappade därför lite lust till att fotografera, men när Patrik kom hem med ett nytt objektiv, så fanns det ingen ursäkt längre. Vi bestämde oss för att åka till Pudong för att fota. För er som inte varit i Shanghai, så kan jag berätta att Pudong är finansdelen av staden och det nyaste området. Här växer den ena skyskrapen upp efter den andra. Inte för att jag varit i många storstäder, men jag tror att Shanghai och då synnerhet Pudong har en av världens häftigaste "skyliners". Varje gång jag är där, tycker jag att det är lika häftigt. Jag verkligen älskar skyskrapor. Men lika mycket som jag älskar skyskrapor, lika mycket älskar jag miljöer som French Conssesion, med sina 3-4 våninghus, omringade av de gröna lönn-liknande träden, med sina camouflage-mönstrade trässtammar. Båda miljöerna är roliga att fotografera. Just i Fredags blev jag inte speciellt nöjd med resultatet. Jag vill tro att det berodde på det sol-disiga vädret, men jag är rädd för att det berodde mer på fotografen. Jag kan inte direkt säga att jag utvecklats något sen jag började den här kursen, annat än att kursen har fått mig att vidga mina vyer. Att även det lilla kan bli något stort och intressant. Men att få det som jag tycker är intressant att fastna i kameran är inte alltid lätt. Här nedan kan ni se några av mina mer eller mindre lyckade foton.

På kursen har vi varit ute och fotograferat vid ett tillfälle. Hon tog med oss till ett fattigt kinesiskt område. Just den dagen vi var ute sken solen och vi hade klarblå himmel. Ljuset var vackert och det slitna, trasiga och smutsiga blev intressant och fascinerande. Återigen blev vi påminda om vilka kontraster det finns i den här staden. Hon började med att ta oss igenom en grönsaks- och fiskmarknad, som det finns så många av här
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Frencg Consession med sina vackra  träd
 
Axel poserar modell för mamma, som vill testa kameran
 
Pudong med Pearl Tower
 
Först byggdes skyskrapen till vänster, sen byggde japanerna
World Finacial Center (mitten), som har den högsta utsiktsplatsen/våningen i världen.
Kineserna vill nu inte vara sämre, därför håller de på att bygga en ännu högre byggnad.
 
 
Slut på fotografierna för den här gången, men jag hoppas på foton från Ebba och Sara. De åkte nämligen på skolresa till Beijing igår. Med fyra dagar fyllda med aktiviteter, hoppas jag att det blir många foton. Har jag tur kanske jag får lägga ut några på bloggen.

onsdag 10 oktober 2012

Huset fyllt igen, av både det ena och det andra

Så var Patrik tillbaka i Shanghai efter 10 dagar i Europa. Härligt att ha honom hemma igen och som vanligt hade han fyllt 2 resväskor med svenska godsaker. Men nu dröjer det nog ett tag för honom innan han reser till Sverige igen. Det kanske blir jag som blir den som får åka till Sverige nästa gång. Planerar nämligen att resa själv till Götet i Mars, för att ställa i ordning sommarstugan innan sommarsemestern och få lite tid att umgås med vänner och familj. Vi får se om det blir av, måste boka flygbiljett först.

Det är inte bara Patrik som har anlänt till Shanghai. Det har också Fredrik, Patriks bror. Han är i Kina på tjänstresa, vilket är tur för oss för då får vi chansen att umgås med honom i några dagar. Trots hans sena ankomst till oss ikväll, hann vi med en trevlig pratstund med lite ost och vin. Det är riktigt roligt att få besök och när vi vet att det är vårt enda besök i höst så njuter vi extra mycket. Men visst var dom lite trötta herrarna Dahlman, som trots allt lyckades hålla sig vakna till kl 00. Inte illa med tanke på hektiskt jobbschema och tidsskillnad i kroppen. Från det ena till det andra; jag har köpt min första möbel i Kina som inte är IKEA. Det känns lite vuxet (i ett positivt perspektiv), sa Patrik när han såg skänken och syftar på alla Ikea-möbler vi har i vårt hem. Han tyckte att den var snygg och så även övriga familjemedlemmar. Själv är jag också nöjd, mycket nöjd med mitt köp faktiskt och har hittat en ny favorit möbelaffär ( www.kavakavahome.com ), som med största sannolikhet inte är den sista och enda gången jag besöker. I måndags fick jag och  Gloria en rundvandring i Qingpu- och Xujingområdet av Marta och det visades finna flera små, mysiga restauranger och butiker - bl a just den   här möbelbutiken...


måndag 8 oktober 2012

Mindre lyckat lov


Då var man tillbaka i vardagen igen, efter en veckas ledighet.  För vår del var den här lovveckan inte den bästa vi har upplevt. Jag och barnen själva i Shanghai utan pappa Patrik som är på tjänsteresa i Europa, behöver inte gå fel. Visst kan vi klara oss utan vår kära make och pappa. Men när barnen befinner sig i så olika faser i livet (en 8 årig pojke och två 12-åriga flickor)hade jag önskat en till vuxen i familjen.  Eftersom vi inte riktigt vill göra samma saker, så slutade det mest med att vi stannade hemma. Och hemma en hel vecka utan att ha något speciellt att göra, slutar oftast med att man går runt och irriterar sig på varandra. Veckan kändes i alla fall som att den fylldes med ett bråk efter ett annat och jag måste erkänna att jag inte var bättre än mina barn. Fast lite saker gjorde vi ändå. I måndags åkte vi in till centrala Shanghai och trängdes med alla kineserna och då menar jag verkligen trängdes.  På vissa ställen var det så mycket folk att vi nästan fick panik och vår shoppingdag förvandlades till en flykt från folkmassan. Det finns väldigt mycket människor i det här landet och vid stora helgdagar åker de gärna och turistar i sitt eget land. Vilket jag naturligtvis inte tänkte på när vi åkte in till stan. Jag klandrar absolut inte kineserna, Shanghai är en rolig stad att besöka. Men för en svensk, som är van vid ytor kan stora folkmassor bli en mardröm. Resten av veckan undvek vi av förklarliga skäl Shanghais downtown och höll oss mest hemma och i vårt närområde. Det blev dock ett par besök till poolen och lite bowling med familjen Kristiansen, vilket kändes som ett behövligt avbrott från hemmets fyra väggar. Vädret har varit underbart den här veckan, så det är något som vi kunnat njuta av. + 25 och sol är inte illa för att vara Oktober månad.

För ungefär 4 månader sen köpte vi elmoppe. Fram tills för några dagar sedan är det bara Patrik som kört den. Visst jag har övningskört ett par tillfällen i området, men det räknas inte. Härom dagen tänkte jag att nej, nu får det vara nog, nu måste jag bara våga köra utanför grindarna. Så jag bara bestämde mig att nu kör jag, nu får det bära eller brista. Det bar, kan jag säga. När jag väl släppt tanken att det är otäckt och farligt, så körde jag som jag aldrig gjort något annat. I alla fall kändes det så. Jag tror inte kineserna såg mig på samma sätt. Hur som helst nu kör jag och det är roligt, men framför allt är det frihet för mig. Inte för jag kör så långt. Jag håller mig inom vår lilla stadsdel, ser mig för ordentligt och kör oftast inte över 30 km/ tim, men vilken frihetkänsla det är att kunna köra. Nu kan jag åka och hämta Axel hos kompisar och spara in säkert 20 min. Jag tar mig snabbt och kvickt till gymmet och hinner med att träna på morgonen även innan det som jag har bokat upp mig på under resten av dagen. Vilken vinst för mig och min vardag. Det kan tyckas banalt att sitta här och skriva om hur fantastiskt det är att köra elmoppe. Men faktum är att det som vi tog för givet i Sverige, nämligen att köra bil, blir här det som man nu uppskattar väldigt mycket. Därför blir t o m en liten tur med elmoppen något som uppskattas mycket. För att köra elmoppen är det närmaste vi kommer att komma att köra en bil.

Vet inte vad som har hänt, men jag kan inte få texten större. Ber så mycket om ursäkt. Ska fixa det till nästa inlägg.