Vinterkonsert!

Var på en trevlig och lyckad vinterkonsert på skolan. Blir så imponerad på alla barn och ungdomar som vågar ställa sig på en scen och sjunga och/eller spela något instrument. Igår var det Secondarys musikelever som bjöd på en musikalisk resa. Dessutom sjöng WISS kör, som består av elever, föräldrar och barn, 3 sånger. Ebbas klass uppträdde med Maroon 5:s "Moves like Jagger" och Saras klass med "Stereoheart". Den här terminen har de studerat och övat hiphop och rap, vilket  vi fick se resultatet av i dessa uppträdande. Ebba fick dessutom äran att sjunga 2 sånger. Den andra sången var med sitt nyetablerade band. Eftersom jag älskar musik , tycker jag naturligtvis att det är extra kul att de vill hålla på med det.

 

 

 

Idag har jag faktiskt haft en riktigt mysig dag alldeles för mig själv. Efter att barnen åkt till skolan gjorde jag mig i ordning för att åka och ha tennislektion på klubbhuset. Upptäckte dock att ingen var där när jag kom. Hade typiskt nog missat ett par sms från Kristina, som skulle ha lektion tillsammans med mig. Eftersom det hade regnat i natt var banan blöt och det blev därför en iställd lektion. Det var väl lika bra, eftersom luften luktade svavel och bränt gummi.... ja, ibland undrar man vad det är för luft man andas in här? Bestämde mig att gå till gymmet och springa på löpbandet istället, men när jag kom in i salen upptäckte jag att bara 3 av 11 maskiner fungerade och alla 3 var upptagna. Lite irriterande eller ganska mycket irriterande. Den stackars receptionisten fick ett litet argt öga av mig och en fråga när de hade tänkt att laga maskinerna. Hon lovade att ringa reparatören, men det återstår att se. Eftersom jag inte hade någon lust att lyfta vikter, utan att ha värmt upp mig, bestämde jag mig för att gå hem istället. Resten av dagen avlöpte lugnt och avkopplande. Försökte baka lite lussekatter, som först blev rejält misslyckade, hårda,torra och brända i botten. Men på andra försöket lyckades jag rycka upp mig och bullarna blev faktiskt rättså stora och inte så brända. Det är inte illa, för att vara mig, ska ni veta. Baka bullar och lussekatter är inte min starkaste sida. 

 

Patrik kommer hem sent i kväll/natt. Han flög över dagen, till en kinesisk stad, som jag inte kan uttala namnet på och landar kl 23.30 ikväll. Som tur är , på flygplatsen nära oss. Nej, nu är det dags att ta hand om middagsdisken, som står och väntar på mig i köket.

Ha en riktig härlig torsdagskväll!

 

 



.

Liten uppdatering!

Jag har gjort att antal försök att skriva på bloggen den senaste tiden, men av någon anledning har jag inte lyckats avsluta mitt inlägg.  I måndags påbörjade jag i allafall att skriva och här nedan börjar inlägget...

Ja, tiden flyger iväg här också, trots att jag inte jobbar. Kan inte fatta att det är måndag igen. I torsdags var jag på lunch med Svenska klubben. Riktigt trevligt och gott. Vi åt kinesiskt på "1221". Vi åt den så kallad "SAS- menyn". Tydligen är det många SAS-anställda som går dit och restaurangen har satt ihop en meny av deras favoriträtter. Jag måste säga att de har god smak, för maten var riktigt god och vällagad. En symfoni av smakrik kinesisk mat och en restaurang som jag i fortsättningen kan tänka mig ta besökare till .

I fredags var det dags att åter igen söka förnyat visum. Inte klokt att vi snart har bott här i ett år. Patrik han har visserligen redan passerat 1 år i Shanghai, men för mig och barnen blir det jubileum ( om man nu kan kalla 1 år det) den 29 December. Jag kan minnas hur omtumlande och jobbigt det var när vi kom hit, hur känslorna åkte som en jojo var och varannan timma, hur arga barnen var på oss och hur ledsna vi kände oss stundtals. Då kunde jag aldrig tro att vi skulle anpassa oss till ett liv här, hur bra barnen skulle trivas och att vi skulle kunna tänka oss att förlänga kontraktet. Men vi har anpassat oss, barnen trivs jättebra och vi kan tänka oss att förlänga kontraktet. (Vill dock poängtera att Patrik inte har skrivit på någon förlängning ännu.) Det känns fantastiskt och även om jag har mina deppdagar ibland, så är det ingenting hur vi mådde då i januari.

För att återgå till förra veckan, så var lördagen en kall historia... iallafall för oss föräldrar. Tjejerna spelade sin första fotbollsturnering på skolan och vi föräldrar tittade på i den småkalla kylan som hägrade. Flera internationella skolor runt om i Shanghai ställde upp. Tjejerna kämpade på otroligt bra, trots tufft motstånd. Det är roligt att Ebba och Sara får vara med om bilda det första tjejlaget på WISS. Tidigare år har man inte lyckats få ihop ett fotbollslag för tjejer. Därför kanske skolan är lite extra stolt över sitt nya fotbollslag...

Den här veckan har varit fulltecknad för min räkning. Jag har fått en lektion i "Majong", vilket var jättekul. Jag har också hunnit med Lunch hos Eva, zumba, aquazumba, fotokurs och en fotodag i downtown ,med Maria. Den sistnämnda dagen var fantastiskt lyckad. Vi hade bestämt oss för att åka ner och gå på den så kallade "Antikgatan". Regnet hängde lite i luften, men vi chansade ändå. Vi tog tunnelbanan till Peoples park, gick några kvarter bort till "Anitkgatan". Sen hade vi en trevlig promenad genom kvarteret. Promenerade förbi  marknaden och hamnade tillsslut i ett bostadsområde.
En av sakerna som är så fascinerande med Shanghai är hur bostadskvarter, där folk, lever, jobbar och bor, varvas med moderna, höga byggnader, där företag har sina affärer....mitt inne i centrala Shanghai. Det är en häftig upplevelse och jag kan aldrig sluta förundras över detta. När man promenerar genom bostadsområderna, är folk otroligt trevlig glada och tillmötesgående. Föräldrar har inget emot att man tar kort på deras barn, de hälsar och ler även när man kommer med kameran på magen. Tycker det är beundransvärt hur generösa de kan vara.

 

 

 

I fredags hade grade 2 utställning och vi föräldrar fick komma och titta. Barnen hade valt ett ämne att forska om och Axel valde öken. Barnen hade gjort poster och andra kreativa saker för att visa vad de lärt sig. Sen fick de sitta vid sitt lilla utställningsbås och presentera sitt arbete när folk kom fram till dem. Så otroligt gulligt och imponerande på samma gång. Jag kan säga att det nästan föll en liten lycktår från mammas öga, för där satt Axel som för ett år sen inte pratade någon engelska och presenterade ett arbete om öken på just engelska. Man kan inte bli annat än imponerad.

 

 

 

I går hade vi en riktigt trevlig familjedag i downtown. Först åt vi lunch på Gourmet Café, för att sen åka till "musikgatan" och "bok- och konstgatan". Två fantastisk roliga gator att shoppa på. I Shanghai kan man nämligen hitta gator med olika teman, där man samlar liknande affärer på ett och samma ställe. Av namnen på gatorna kan ni förstå vad vi ville shoppa... Det slutade med att vi köpte en elgitarr (billig sådan), stativ till mikrofoner,  målarfärger, penslar och mycket mer. Så nu målas det och spelas för fulla hus hos oss. Vilket är bra för då kan vi kanske överrösta grannens skalspelande på pianot, som vi får stå ut dagligen med...

Efter ett par veckor med dåligt väder, har vi åter fått lite sol igen. Luften upplevs dessutom lite bättre, jämnfört med förra veckan, då det under vissa av dagarna var så dålig luftkvalité att man knappt ville/borde vara ute. I onsdags hade vi fotokursen på kvällen, vilket innebar att vi skulle ut och fota The Bund och Pudongs skyline. Inte precis det lättaste, men riktigt kul. Vi skulle bland annat ta kort på en bro ( som jag naturligtvis glömt namnet på), som skiftar i färger. Riktigt häftigt. Men himlen var av förklariga skäl inte stjärnklar och när vi satt i taxin hem, insåg vi hur dålig luften varit. Det kändes som om vi hade rökt ett helt paket cigaretter, så torra var våra halsar...lite skrämmande när man tänker på det.
Är inte jätte nöjd med mina fotoresultat. Många har åkt i den så kallade "papperskorgen", men jag har dock lyckats hitta några kort som är värd att visa. Fast jag insåg när jag titta igenom mina 400 kort att jag hade lyckats få stort sätt alla mina foton snett, trots att jag använde en ett stativ. Inte illa!
Nej, det blir nog flera turer ner till The Bund för att öva. Har fortfarande en hel del att lära...

 

 

 

Jag har fått lära mig ett nytt uttryck här bland expatskvinnorna. "China Day". Det är en dag när man känner sig låg, undrar varför man flyttade hit och längtar hem till sitt hemland. Tydligen  är det inte bara jag som har sådana här dagar. Det kan man forfarande få ibland, trots att man bott här länge, under flera år. I måndags tyckte jag så fruktansvärt synd om mig själv ( fast egentligen är det inte så synd om mig), låg i sängen och grät. Då visade det sig att en av mina "Zumbavänner", hade legat och gråtit under tisdagen. Så vi har alla sådana dagar här och jag måste erkänna att det är skönt att höra att att man inte är ensam. Sen kan man må dåligt av olika anledningar. En del kan ha jobbigt med kulturen, andra med miljön och som i mitt fall brist på meningsfull sysselsättningen. Men jag måste poängtera att jag aldrig skulle vilja vara utan den här erfarenheten, så det är värt de där dagarna när man känner sig nere. Vem får tex lära känna nya vänner för livet, mitt i livet?

 

Nej, måste avsluta nu. Ska snart iväg på lunch med Svenska klubben. Imorgon ska Patrik och jag åka och förnya våra visum. Det är inte klokt, snart har vi bott här i ett år...





Happy Halloween!

Nätet har krånglat till och från den senaste månaden. Vi har haft folk hemma som försökt och fixa det. Patrik sa vid ett tidigt skede att det var modemet som var trasigt, men nej det ville de inte lyssna på. De går hellre hit några gånger, byter sladdar och  programmerar om, än lyssnar på en utlänning. Tillsslut fattade det och häromdagen var det en kille från Telecom här och bytte modemet. Så nu ska det förhoppningsvis fungera ett tag, även om vi måste gå och dra ut och sätta i sladdarna när det krånglar. För här krånglar nätet. Man är så bortskämd från Sverige där man bara kan sätta på datorn och så fungerar det mesta. Jag kan saknar det ibland eller snarare ofta och när nätet är borta i ett helt dygn så inser man hur beroende man har blivit av detta verktyg. Det gör det inte lättare heller när mycket skolarbete sker på nätet och flickorna behöver inte bara söka kunskap på det, de behöver också lägga upp alla sina arbeten på skolans "Managebac" (intra-net). Nå väl nu är allt i sin ordning igen och jag ska sluta och klaga nu.

Någon som det däremot är synd om är Axel, som fick feber i natt och är hemma från skolan idag. Lyckligtvis hann han med att vara vampyr igår när Halloween firades både i skolan och i vårt område. I skolan var det parad i Primary och alla barn var utklädda.  Hemma i området så anordnades det ett gemensamt "bus eller godis". Jag hade nog varit och köpt det dyraste godiset till Halloween. Vägrade köpa kinesiskt godis, för det vet man ju inte vad det innehåller. Därför fick det bli Haribo, som jag inbillar mig är bättre.

Jag som inte varit någon direkt fan av Halloween tidigare, fann det ganska kul det här året. Vi gick in helhjärtat i år och har faktiskt smyckat huset en hel del för att vara oss. För 15 år sedan fanns knappt den här högtiden i Sverige och det var inte många som visste vad det innebar. En av dom var jag. Jag minns hur en stackars flicka i 10-12års åldern ringde på vår dörr. Lite lätt utklädd och med ett trevande försök att framföra sitt önskemål, sa hon " bus eller godis". " Ja, tack " sa jag och tog en godis ur hennes påse. Jag kan inte minnas ett mer förvånat ansikte en hennes. " Nej, du ska inte ta, du ska ge" svarade hon. "Oj förlåt" replikerade jag och hämtade istället en 5 krona och la i hennes påse. Känner helt klart att jag kommit långt med mitt Halloweenfirande sen den ytterst pinsamma situationen...

Halloweenparad i skolan

 

Axel - The vampyre

 

Det flesta "monstrerna"var ju otoligt gulliga och söta, men den

här masken tyckte jag faktiskt var riktigt läskig.