Kommunikation är inte alltid lätt

Idag sov jag och barnen till 8 på morgonen, till skillnad från Patrik som fick gå upp tidigt idag för att gå till jobbet, efter en veckas ledighet. Jag bestämde mig för att göra pannkakor till frukost. Har hittat bra tyskt mjöl, som går utmärkt att använda till både pannkakor och scones. Det blir en hel del pannkakor till frukost eftersom barnen inte tycker att mjölken är så god till flingor. Eftersom 2 liter mjöl kostar ca 60 kr, så är vårt mjölkonto ganska högt. Men det är det värt, eftersom jag vet att barnen äter när det bjuds på pannkakor eller scones.

Efter frukosten som serverades relativt sent på morgonen var det tänkt att vi skulle åka till badhuset för att simma lite. Vi plockade ihop våra saker och hoppade in i bilen , åkte ut från området. När vi hade kommit halvvägs, kom jag på att jag glömt våra clubkort. Ja det var ju bara att be chauffören vända tillbaka hem, för att vi skulle kunna  hämta dem. Jag skyndade mig ut ur bilen, in i huset, hämtade korten, tillbaka in i bilen. Väl framme  vid badhuset, gick vi alla glada  och ivriga in i huset, för att sen upptäcka att bassängen var stängd. Naturligtvis hade jag glömt av att bassängen brukar vara stängd på måndagar, fram till kl.13, för rengöring. Barnen var måttligt glada på mig. Dessutom hade jag skickat iväg chauffören, för lite lunchrast och skrivit (klockslaget) på en lapp att han inte behövde vara tillbaka för en om en timme. Så vad skulle vi göra nu. Vänta där i 1, 5 timme tills poolen öppnade eller göra ett försök och ringa chauffören , vilket inte är så lätt , eftersom han inte pratar någon engelska.. Det blev det sist nämnda. Men hur kommunicerar man med en kines,( på telefonen), som inte kan ett ord engelska , att man vill att han ska komma tillbaka. Nej jag fick istället ringa och säga vår hemadress och hoppas att han förstod att han skulle åka dit  istället, efter sin rast. När väl det samtalet var gjort, bestämde vi oss för att gå och äta istället. Undertiden vi promenerade till restaurangen fick jag ett samtal , från någon som pratar lite engelska. Det visade sig att chauffören ändå hade åkt tillbaka till badhuset och väntade på oss där. Jag försökte förklara att vi var nära Starbucks coffe, som ligger på samma gata som restaurangen. Jag vet inte riktigt hur det samtalet slutade, men jag la på och hoppades att chauffören tillslut skulle förstå att han skulle åka hem till oss. Vi gick i allefall och åt mat. Efter restaurangbesöket var vi inställda på att gå hem, men vem väntade utanför restaurangen - jo chauffören. Då var klockan så mycket att vi kunde åka och bada  - till slut.

Efter badandet åkte vi hem igen. Jag hade bestämt " träff" med min kompis Lena på Skype. Himla bra med skype. Vi satt och pratade en hel timma . ¨Det var så kul att se och höra henne igen. Sen när vi pratat färdigt var det dags att börja och laga middag.

När Patrik kom hem från jobbet, överraskade han mig med att vi skulle få lektion i kinesiska just i kväll. Lite komiskt med tanke på hur kommunikationen med chauffören varit idag.
Först kände jag inte för det, men halvvägs in i lektionen började jag tycka det var ganska kul. Vår lärare heter Vicky Chen och visades vara jättetrevlig.Hon var verkligen tålmodig med oss som inte förstod någonting. Kinesiska är ett otroligt jättesvårt språk och jag är glad om jag kan lära mig de viktigaste och mest användbara vardagsorden innan jag flyttar tillbaka till Sverige. Hur som helst så kommer vi att få privatlektioner varje måndag i två timmar hela året ut, så förhoppningsvis kanske vi lär oss något tillslut.

Lov, med läxläsning

Har en lugn helg här i Kina . Igår regnade det precis hela dagen och vi var hemma och gjorde nytta. Även om barnen har lov så har det ändå läxa, så igår satt alla tre och kämpade med sina . Axel har fått med sig massor med engelska läsböcker.  Just nu tycker han att det är roligt att läsa och vill gärna sitta och läsa flera böcker i taget. Böckerna är enkelt uppbyggda med två eller tre ordsmeningar som upprepas på varje sida , så att man ska känna igen orden. Han har också skrivläxa, men det vill han helst inte göra. Han tycker det är för svårt, så vi tar det lite lugnt med den delen.

Ebba och Sara har matte, naturvetenskap och att skriva en berättelse, allt naturligtvis på engelska och kämpar på jätte bra. De tycker det är lite konstigt att de måste ha  läxa på loven, eftersom  de inte brukade ha det i Sverige.

Sen efter läxläsningen var det dags att städa huset. Jag har insett att det behövs städas flera gånger i veckan. Inte för att det blir så stökigt, utan för att luften här gör att det blir mycket mer dammigt i huset.
Har jag dammat ena dagen så är det lika dammigt nästa dag igen.
Hade först inte tänkt skaffa en "ayi" ( hushållerska), som många "expats" har, men har nog ändrat mig.
Av två själ 1. Inte jätte kul att städa och om det behövs städas varje dag kan det vara skönt om någon annan gör det ibland. 2. Det ger arbetstillfälle till Kinesiskorna.

Vårt gym och badhus har varit stängt i en vecka, pga det kinesika nyåret, så nu har vi alla ett stort behov av att röra på oss lite. Därför bli det säkert ett besök till badhuset idag. Dessutom skiner solen igen, efter två dagar med regn, så vi kanske hittar på något annat roligt också.

Lite sightseeing

Idag har vi varit upp i, troligvis Shanghais mest kända byggnad - Ett TV torn, som barnen döpt till          " Spjutet". Vi var inte direkt ensamma, vilket man i ju för sig inte brukar vara i detta folktäta land. Vi var dock nästan de enda västerlänningarna där och det fick vi känna av, för vad många det var som stännade upp och tittade och ibland tog kort på barnen .Väl uppe på den högsta utkiksvåningen, fick vi njuta av mangefik utsikt, så det var värt mödan att stå och köa någon timma eller två.

Shopping på HM

Igår tog vi oss en tur med tunnelbanan in till centrala Shanghai, för lite shopping. Siktet var inställt på H.M. Men vi började först med lunch på Pizza Hut.
Visst är det lite lustigt. Man flyttar till ett nytt land för att uppleva nya saker ,men vad gör man  - letar upp det som är bekant.
Sen efter ett antal pizzor och lite annat gott, gick vi en ganska lång promenad till Shanghais mera fasionabla kvarter, där även svenska konsulatet ligger. Förutom H.M. hittar man här exklusiva märken som Gucci och Luis Versace. Kanske inte mina märken precis, men kul att promenera förbi .

Väl inne i H.M. shoppades det en hel del. Det blev några byxor, kjolar , tröjor och ett par skor. Vi såg även att det låg en Zara-butik på samma gata så nästa gång vi åker dit får det nog bli ett besök till den butken också.

Vi såg något mycket märkligt och annorlunda när vi var innet igår. Helt plötsligt när vi promenerade ropade någon av barnen " titta en apa". Först såg jag ingen, men efter ett litet tag upptäckte även jag den.  En apa som gick i koppel , mitt i centrala Shanghai. Dessutom hade apan bara ett bakben. Det såg så läskigt och hemskt ut och som sagt var mycket märkligt.

Idag har vi varit och ätit lunch med  ett par familjer från skolan. Dock inte på den här restaurangen ,  vars kött hängde utanför. Lyckligtvis. Ville bara visa att det är en ganska vanlig syn i Shanghai. Den restaurangen vi åt på verkade tack ock lov inte hänga sitt kött så här, inte vad vi såg i allfall. Vi åt i allefall gott och fick umgås med trevliga människor. Dessutom hann vi med lite shopping även den här dagen , på Pearl City ( en kopimarkand) inte långt från restaurangen.

Gott Nytt År - igen!

Då har vi fått uppleva ett kinesiskt nyår. Jag har nog aldrig varit med om så mycket smällare och raketer som igår. Det skjöts och smälldes precis över allt. Finns det minsta lilla utrymme så ska raketerna upp..Eftersom husen i Kina inte är riktigt byggt med samma kvalité som i Sverige , så har glasrutorna inte riktigt lika tjocka glas som i svenska hus. Därför kändes det ibland som raketerna skjöts precis utanför vårt sovrumsfönster och ibland t om inne i sovrummet.

Igår passade iallefall Patrik och Axel på att köpa en hel del smällare och några miniraketer. Jag vet inte vem som var gladast av att få köpa, men roligt hade de. Sen på kvällen stod det fyra ivriga och entusiastiska människor på balkongen/ terassen och sköt för fulla muggar. Jag får väl erkänna att jag också smällde av några och hade " lite" roligt. Så igår kändes det som vi firade vårt nyår på riktigt.

Jag försökte t.om. laga en svensk klassiker - potatisgratäng. Den blev helt okej, även om potatisen inte är av samma substans som den svenska. Lite mer vattnig och lite sötare.

Förkylningstider

Ja då har man haft sin första förkylning med feber. Först blev Sara sjuk och var hemma från skolan i två dagar, sen fick jag det och har legat ett par dagar också. Det verkar i allfall som Axel, Ebba och Patrik har klarat sig.
Axels årskurs, garde1 hade ett uppträdande i fredags, som jag orkade ta mig till. Alla barnen i 1:an sjöng kinesiska nyårssånger och några spelade upp en liten pjäs om varför de firar nyår.Jag förstod inte så mycket, men gulligt var det iallefall.Jag är så stolt över Axel att han, efter bara 2 veckor på skolan, vågar ställa sig på en scen och uppträda för så många människor Det vet jag inte om jag hade vågat. Jag är stolt över alla mina tre barn .Ebba och Sara har också anpassat sig bra. Det kan inte vara lätt att börja på en ny skola där de flesta pratar engelska, där undervisningen är på engelska och där skolmaten smakar mycket annorlunda från skolmaten på deras tidigare skola. Men de fixar det!!

Härom dagen tog Patrik och barnen sig en promenad bort till ett köpcentrum inte långt från där vi bor. Där stötte det på en utländsk mamma  med sina barn. De gick vidare till ett annat ställe, såg dem där också. När det på tredje stället, i vår när butik träffade på dem igen, måste de bara hälsa på varandra.Familjen kom från USA och bodde inte så långt från oss. Fast just nu  bodde de på hotell. Det hade upptäckts en bakterie , som kan vara dödlig, i deras vatten och pappan i familjen hade drabbats av infektioner. Måste kännas otäckt, men det skulle åtgärdas och förhoppningsvis skulle de få vara tillbaka i sitt hus inom 2 veckor.
Barnen passade i allefall på att skaffa kompisar tiil mig. För när de stod där och pratade så frågade de om hennes nummer , eftersom jag inte kände någon ännu. Så omtänktsamt!

Nu har barnen iallefall gått på Kinesiskt nyårslov i två veckor . Patrik är ledig i en vecka. Vi ska därför passa på att turista lite i Shanghai. Många av shanghaiborna åker från staden , för att hälsa på sina nära och kära och det ska därför vara betydligt färre människor i staden kommande vecka. Vi får hoppas att det stämmer.

Drakens år

Nu till helgen är det Kinesiskt nyår och idag var alla föräldrarna inbjudna till skolan för att se en  nyårshow. Vi fick se elever som dansade någon slags krigsdans med svärd, små barn som sjöng en söt liten kinesisk visa och inhyrda akrobater/ dansare som gjorde fantastiska konster.
Jag börjar att inse hur stort det här firandet är i Kina. Mataffärerna är överfulla med kineser som handlar stora mängder mat ( inte olikt den svenska julen).  Det pyntas   i var och vartannat hus och smällare och raketer hörs smällas av hela tiden. Det är också en stor reshelg i Kina. Tåg och flyg är fullbokade sen länge. Vi kommer dock att stanna i Shanghai  och invänta vår last som förhoppningsvis kommer inom ett par veckor.

Varje år i Kina utnämns till ett djur/ väsen. I år är det drakens år. Ebbas och Saras födelseår är också drakens år. Axels år är apans, mitt år är hundens och Patriks är grisens.

När jag åker bil här i Kina brukar jag ha som nöje att studera alla som rörs sig ute på gatorna.  Det är roligt och se hur Kineserna lever sina liv . Det som brukar slå mig då är hur lite deras säkerhetstänk är jämnför med oss svenskar.
Idag såg jag visserligen ett par  stycken som hade hjälm på sig när de åkte motorcykel, men de allra flesta har inte det. En man hade i allefall gjort ett försök till att  skydda sig. Han hade benskydd, stora handskydd som satt fast i stryret och t.om. nackskydd, men han hade glömt det viktigaste av allt - hjälmen.

När det gäller bilkörning, har kineserna ( som jag vill kalla den) en tvärtomregel. Iställer för väjningsplikt har de "vi kör precis där vi vill om det går" regel. Här kör man nämligen till exempel rätt ut på en huvudled och tar inte hänsyn till att de kommer någon körande på vägen,  samtidigt som man tutar ett antal gånger för att visa att man kommer. På något konstigt vis verkar det ändå fungera. För jag är förundrad över hur lite bucklor man ser på bilarna och hur få olyckor jag har sett. Jag är i allefall glad över att vi har valt att prova på och ha chaufför så här i början. Då åker  vi åtminstone i en säker bil utrustad med bilbälten, tillskillnad från en del taxibilar.

planering

Jag har nu förstått hur viktigt det är att  planera sin dag när man inte jobbar, annars kommer man ju bli fullständigt slapp och slö. Jag  har därför bestämt mig för att mina dagar, som jag inte har något speciellt planerat på, ska se ut som följande:
Bädda sängarna, plocka undan i varje rum, sätta på en maskin tvätt, sortera  och vika tvätt, gå till gymmet , äta lunch( bäst att skriva upp det annars lär jag väl glömma av att äta)

För maken och barnen rullar vardagen på. Tjejerna ska åka på sin första utflykt med skolan idag. Jag tror att de skulle till någon gammal stad ca en halvtimme med buss från skolan. Utflykten ingår i historiaundervisningen

Axel har förmånen att ha simmning på schemat. Varje måndag har han simskola i skolans egna lilla simhall, så även den måndagen. Känns jätte bra att han får möjlighet att öva sin simmning på skoltid.

När det gäller aktviteter för barnen, så har Ebba börjat rida på ett stall en halvtimmes bilfärd från där vi bor. Det är en liten utmaning för henne eftersom undervisningen sker på engelska och de lär ut på ett annat sätt en vad hon är van vid. Men jag är övertygad om att hon fixar det. Hon saknar naturligtvis sina ridkompisar och hästarna på gamla ridskolan, men med tiden kommer hon säkert in i den här ridskolan också. Vad jag har förstått verkar hästarna i allefall pigga, glada och se ut att mår bra.

Sara vill börja spela fotboll. Hon har fått tips om en fotbollskola inte långt från där vi bor. Jag har skickat en förfrågan , så nu får vi hålla tummarna att det finns plats. För Axel är det tennis som gäller. Jag hoppas att vi kan hitta en skola även för honom.

Nej, nu måste jag ta tag i min lilla planering, annars går väl hela den här dagen också till ingen nytta.

Ordning på torpet!

Igår  gick jag och köpte mig en dammsugare. Åh vad härligt! Orkade inte vänta på vår container.
Det är nog det bästa beslutet jag gjort sen jag kom hit. För nu börjar vårt hus äntligen kännas lite rent. Idag har vi fixat och försökt få lite bättre ordning i huset. Mycket tack vare Patrik. Eftersom jag har varit lite (eller mycket) deppig i veckan har jag inte kännt mig så motiverad till att hålla jätte bra ordning. Idag när jag vaknade och kom ner till köket, möttes jag av en mycket bestämd make som ville få lite ordning på torpet. Han fick igång både mig och barnen och det ska han ha stor eloge för. Jag behövde verkligen det.  Ebba dammsög, Axel putsade fönster och Sara plockade undan saker.
Patrik satte upp krokar i vår lilla hall, så nu behöver inte väskor ligga på golvet och ta mycket plats.
Jag satte in barnens skolfoton i fotoramar, samtidigt som jag regelbundet sprang ner till tvättstugan och tog hand om tvätten. Så nu börjar vårt hus att likna ett hem. Fast den riktiga hemkänslan kommer nog inte för än våra möbler kommer.

Vi har skaffat Tv4 - premium, så igår hade vi ett riktigt svenskt fredagsmys. Tillsammans satt vi och tittade på mästerkocken och åt Ikeas diamchoklad. När alla hade somnat satt jag sen uppe och tittade på The Voice - Sverige. En helt okej fredagskväll med andra ord.

Nu sitter jag och Ebba och väntar på resten av familjen som har varit och simmat. Förhoppningsvis har de beställt lite hämtmat. Det blir en hel del hämtmat här. Vi har en bra indisk restaurang och  en bra  thai restaurang i området, men idag har barnen önskat sig pizza. Med tanke på att det är dyrt att handla impoterade matvaror ( och det blir en hel del importerat i matvagnen), så blir det troligtvis inte dyrare att köpa hämtmat. Gott ska det bli  i allefall!

En vardag här också!

Har gjort ännu ett besök till Ikea. Det blev strykbräda, tavlor, mattor och en massa mer.
Vi har hyrt bil med chaufför i en månad. Ska testa hur det fungerar. Han brukar alltid låsa bilen när vi sätter oss i den. Nu förstår jag varför. På vägen hem från Ikea, när vi står vid ett rödljus, kommer det plötsligt fram en man och rycker i förardörren. När inte han lyckas få upp den, går han till bilen framför våran och försöker göra likadant där. Det kändes lite läskigt! Annars brukar jag inte vara så rädd när jag går runt i vårat kvarter. Känns ändå som ett ganska lugnt område. Visst måste man vara på sin vakt,men det kan man behöva  vara i hemma i Sverige ibland också.

Annars börjar det så saktiliga rulla på här. Jag har lyckats ta mig ur min senaste depp-period, mycket tackvare uppmuntrande ord från mina vänner och våra familjer i Sverige. Det känns guldvärt att veta att de finns!

Barnen börjar komma in i skolan nu. Det känns som de har mer läxor nu än i Sverige och att det ställs högre krav här. Så visst är det en stor omställning. Tjejerna har fått flera kompisar, men för Axel tar det lite längre tid eftersom han ännu inte har språket. Vi försöker sitta en stund varje dag efter skolan och öva på engelska ord. Men det är alltid en balansgång hur mycket man ska sitta med honom.  Vi vill inte att han ska pressas för mycket så här i början så att han tappar lusten till att lära sig. Troligtvis är det väl som när han knäckte läskoden, plötsligt en dag lossnar engelskan för honom också.

Jag har inte riktigt fått in stående, schemalagda rutiner. Har hört att det är viktigt för anpassningen.
En sak är säker, allting tar längre tid här. Har jag planerat in att åka till Ikea tar det hela dagen. Mycket beror på traffiken. Ibland kan man få sitta länge i bilköer. Det gäller alltså att ha god marginal, när man planerar sin tid.

Nej nu måste jag sluta.Ska nog försöka ta mig till gymmet idag!

Vårt område

Bilder från vårt område och parken som ligger brevid området.

I parken finns det ett utomhusgym.

Jobbig dag!

I höstas var jag och Patrik uppe i Stockholm och lyssnade på föreläsningar om att flytta utomlands. Vi fick då reda på att stort sätt alla, som bosatte sig utomlands,  hamnade någon gång i rejäl "down" - period. För mig går det verkligen upp och ner. Ena dagen känner jag lust och tycker att det mesta ska bli väldigt spännande och roligt. Andra dagen, som idag, känner jag mig väldigt ledsen och nere och undrar vad vi har gjort. Det är så mycket jag saknar redan. Förutom min släkt och mina vänner, saknar jag alla mina saker och möbler. Det är svårt att känna sig riktigt hemma när man bor i andras möbler. Som tur är, är våra möbler på väg och kommer förhoppningsvis att vara hos oss i slutet av Januari. Men det gör tyvärr inte saknaden mindre. Jag känner mig som jag befinner mig i någonannas hem.  Det lustiga var att, när våra möbler hämtades i början av December och vi behövde bo i nästan ett helt tomt hus i 3 veckor, kände jag nästan samma sak. Det huset som vi hade bott i , i 11 år, kändes inte som mitt hem längre, när det flesta av våra möbler försvann. Jag har därför insett att för mig är inte skalet (alltså själva huset ) så viktigt som innehållet i huset. Det är det som gör det till mitt hem.
Det här kanske låter konstigt för andra, att man redan kan sakna så mycket och så många. Vi har ju trots allt bara varit här i 1,5 vecka. Men det har varit intensiva dagar. Vi har hunnit uppleva och känna så mycket på så kort tid, så tiden känns mycket längre. Hemma i Sverige känns 2 veckor, som en blinkning, här känns de som ett par månader. I allefall nu i början, sen kan jag tänka mig att det ändras längre fram.

Nå, nu har jag ett väldigt stort behov att få ut min frustration, så för er som läser det här, ta det för vad det är - gnäll, klagande - men följande saker saknar jag.

Min dammsugare ( är påväg) - man kan inte få rent ett hus, med att bara svabba golven
Min bil - vilken frihet att kunna ta sig vart man vill
Mjölk - gud vad god den svenska mjölken är och billig är den
Svensk nötkött - en så länge har jag inte lyckets hitta bra kött här

Åh,vad skönt att få ut sin frustration. Som sagt var idag var en jobbig dag , imorgon tror jag kommer att bli en mycket bättre dag.

Första dagen i skolan

Igår var första dagen för barnen i den nya skolan. Jag tror nästan att jag var minst lika nervös som barnen. Efterom det var första dagen fick både jag och Patrik följa med på skolbussen till skolan.
Varje skolbuss har en värdinna som prickar av barnen när de går på bussen och som håller koll på dem under resans gång. Det känns tryggt.

När vi kom fram till skolan möttes vi av två glada och trevliga kinesiskor, som visade barnen till deras klass rum. Jag följde med Axel in. Trodde att han skulle stå tätt in till mig, men så var inte fallet. Han mötte snabbt en svensk pojke som tog hand om honom på en gång. Dessutom är hans lärare från Sverige och det underlättar så här i början. Jag hörde läraren säga till den andra svenska pojken att det är okej att prata svenska i klassrummet, den här veckan. I vanliga fall är det engelska som  man ska prata i klassrummet, oavsett var man kommer ifrån.

Efter att vi lämnat barnen i klassrummen var det dags att gå och beställa skoluniformer till barnen.
Den här skolan har inte så strikta kläder. Alla barnen har ljusblåa tröjor, med krage. Pojkarna har beiga byxor och flickorna har mörkblåa kjolar. ( Tjejerna kan få ha byxor också om de vill.)
Skolkläderna kanske inte föll våra barn i smaken, men som med allt som är annorlunda och man inte är van vis, man vänjer sig till slut.

Uppmärksamhet

Något som man som västerlänning och då framförallt barnen, får vänja sig vid, är all uppmärksamhet man får.
Idag, när vi gjorde en utflykt in till centrala Shanghai, fick våra barn känna på denna uppmärksamhet. Kinserna är ett nyfiket folk och många både unga och gamla stannade till och tittade. Några t.o.m ville ta kort på barnen.  En  liten flicka blev så förtjust i Axel  och ville gärna krama honom flera gånger. Det kanske inte är så konstigt, med hans ljusa hud och röda hår. Man blir ju rätt så annorlunda än alla andra.
Vid ett annat tillfälle ville två killar ta kort på flickorna tillsammans med dom själva. En mycket märklig upplevelse för både mig och flickorna.

En annan sak som slår mig är att det är så otroligt mycket människor överallt. Var man än går så finns det människor. Idag kanske det var lite mer än vanligt, eftersom de två dagarna efter nyår är helgdagar och väldigt många kineser är lediga.

Min största rädsla att övervinna , när jag är här, är att åka taxi själv. Nu har jag haft Patrik till min hjälp, men snart måste jag börja att själv ta mig fram i denna otroligt stora , men fantastiska stad. Att åka taxi  är inte det som oroar mig, utan att inte kunna kommunicera med taxichauffören vart jag vill åka. Tänk om man hamnar fel och hur gör man då! Det är då jag måste tänka att det är av utmaningar man utvecklas. Det var faktiskt en av anledningarna till att jag gick med på göra det här äventyret. Jag ville utmana mig och idag inser jag att varje dag här är en utmaning, men också en stor upplevelse.